Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stubben frasade, där de två gingo fram och liksom upplöstes i
ien lätta, silfverhvita dimma, som började stiga från slätten upp
mot kullarna.
»De blefvo stötta», sade Elsa ledsen.
»De inbilla sig visst, att vi missunna dottern så väl tant Eve-*
linas gunst som den lysande bana, hvilken denna har förespeglat
den stackars flickan», svarade Kornelius med någon hetta.
»Du borde inte ha retat Lave genom ditt yttrande om
tioårs lärotid; Olli har en vacker röst».
»Det är också allt. Hennes begåfning för öfrigt år tarfligr
detta har tant nu upptäckt, och därför reser hon från hela
affären, i hopp att föräldrarne skola hemkalla flickan.»
»Nu går du för långt i dina gissningar! Det är alldeles
för tidigt att fälla någon dom öfver Ollis begåfning. Kom ihåg
att hon, blottad på alla kunskaper och endast försedd med
allmogens knappa ordförråd samt talande en oskön dialekt,
försattes i en krets, där hon, till en början åtminstone, snarare
förbryllades än upplystes och vägleddes. Jag håller det för ett
godt framtidstecken, att hon vill fortsätta sina studier, fastän
tant lämnar henne.»
»Måtte du ha rätt, min egen vän! Jag känner alltid ett
slags samvetskval, när jag tänker på flickan. Vi ha egentligen
henne att tacka för våra goda ekonomiska framtidsutsikterr
fastän hon rent händelsevis kom som medium i stället för den
musikaliske hunden.»
»Det vore ju förfärligt, om vi människor skulle vara
ansvariga för våra oafsiktliga och medelbara ingripanden i
hvarandras öden!» utbrast fru Elsa misslynt. »Jag vet då, att
hvar-ken du eller jag blandade oss i den här saken.»
»Nej, det är just där, som haken sitter! Vi funno vår
fördel vid att tiga och låta saken ha sin gång, då det hade varit
vår plikt att tala och afråda Ollis föräldrar.»
’ Elsa svarade ej, och en lång stund hördes ej andra ljud
än den frasande kornstubben under deras fötter, där de gingo
öfver det afmejade fältet, samt syrsornas gälla kvällsmusik; så
bröt plötsligt en kvinnoröst in, och vida öfver fälten klingade
sången:
»Där väite upp en lilja allt i den gröna dalen,
så kommer där en ovän och tager henne bort;
den ovän jag aldrig förglömmer,
förrän jag läggs i grafven, i grafven innan kort.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
