- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
280

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

satt sina fotspår i detta rena, h,vita etjärnhaf med dess små mjuka
vågor rodnande i den nu stigande blodröda solglansen.

»Hvem kunde hon vara som kände genvägen till
Linde-berga?» undrade ett par stationskarlar, hvilka sågo den
eleganta damen med en sådan säkerhet styra mot närliggande höga
stengärde, just där stättan låg och plankon förde öfver det breda
afloppsdiket på andra sidan.

»Hvem kan hon vara?» frågade Ollis mor, när dottern
med ett »god dag!» trädde in i hennes undantagsstuga, som
var inbyggd i det gamla boningshuset.

»Det är. bara Olu, som kommer hem för att hvila eig»r
svarade hon, omedveten om att hon begagnade sig af
hembygdens folkdialekt.

»Kors i alla dar! Tag då en stol och sitt! Men hvad
skall väl jag i mitt undantagsstånd hitta på med henne — och
är det verkligen Olu? Stugan är så skum, och jag kom just
nu ur sängen.»

»Jag tror nog att jag är Olu, fast jag ibland tycker mig
vara en bortbyting >, sade flickan i drömmande ton och gick
bort till fönstret, som vette utåt fälten och därifrån man kunde
se kyrktornet. Modern stod rådlös bredvid sin säng, hon kände
ej igen sin dotter.

»Har hon inte gått fel och ämnar sig till
Lindebergagår-den, till löjtnant Falks», sade den gamla osäkert; gästen
föreföll henne så underlig.

»Mor kännes icke vid mig... Minnes mor kanske visan
som jag i grottan sjöng för fröken Liljenborg?» sade Olu med
ett litet glädjetomt skratt, och utan att bida på svaret sjöBg
hon på allmogesätt den gamla folkvisan, som väckt den
musik-vurmande damens intresse.

»Jo, kors, visst kännes jag nu vid dig och skall genast
sätta på kaffet, men jag har så litet att bjuda på.. . Såg Ivar
eller hans kvinna att du kom till mig?»

»Jag såg ingen människa på gården.»

»Nä... de ligga längre om morgnarna nu än förr här på
stället, och det var bra att du hittade först in till mor;
eljes-skulle Ivars Tilla... Minns du Anders Bengt« Tilla i
Bol-gården?... Bra människa på sitt vis, men regerande, så att
hon skulle ha bredt sig och pöst med att du kommit först ocb
främst till henne och Ivar. Hon skryter gärna med sin släkt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free