- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
285

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en fullständig succés för Ivar och hans hustru, ty hvart de
vände sina blickar under det Olu sjöng, möttes de af
bifalls-nickningar; endast löjtnant Falk och fru £lsa sutto orörliga
med sänkta hufvud; de hörde den stundom brustna klangen i
den konstnärligt utbildade stämman, och äfven om de icke läst
den dom, som i hufvudstaden blifvit .fälld öfver sångerskan,
skulle deras tunga aningar nu ha blifvit besannade. Olu
La-vesdotter skulle kunnat uppfriska landtlifvets enformighet med
sin sängröst, sädan hon fått den af naturen; till att ljuda i en
konsertsal eller teater var den, lika litet som röstens ägarinna,
danad.

Efter den sista sången uppstod ett buller på läktaren,
men så stämde organisten upp en utgångsmarsch, och
församlingen troppade ut

Ivar gjorde ett försök att komma upp till Olli, men dörren
var ännu stängd och han själf trycktes af den påträngande
folkmassan ut ur kyrkan. På kyrkogården mottogo han och Tilla,
på systerns vägnar, tack och beröm af vänner och bekanta, men
Ivar hade dock sin blick fästad vid Kornelius och Elsa, som
höllo sig tillbaka och tycktes vilja invänta sångerskan.

Han gick fram till dem, skinande af segerfröjd. »Hvem
har haft rätt, mitt herrskap?» frågade han, räckande ut handen
med en min af nedlåtande försonlighet.

Fru Elsa teg och tog den framräckte handen, men Kornelius
slog bonden på skuldran. »Det är vackert af Ivar att taga saken
så!» sade han. t Här bland oss kan Olli verkligen sprida glädje
med sin röst: församlingen blir henne helt säkert tacksam, om
hon fortfarande vill leda sången i vår kyrka — och kanske äfven
i skolorna.»

Ivar tog ett steg baklänges och hans hustru blef blodröd
af vrede. »Löjtnanten unnar icke oss bönder att rå om en
kontnärinna!» utbrast den snabbtungade hustrun.

»För all del tag det icke sål» bad fru Elsa hjärtligt. »Det
kan ju vara en möjlighet att Olli både i Stockholm och nu här
varit indisponerad. Hon är möjligen öfveransträngd — kanske
icke frisk; vi vilja så gärna se och tala med henne.»

»Skall detta betyda att Olli redan låtit höra sig i
Stockholm? Och att landsortstidningarna — tidningarna från vår
närmaste stad — ej skulle brytt sig om att tala därom!» Ivars
ton lät misstrogen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free