Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu bröt en storm lös. Ivara hustru vftdjade till doktorns
samvete, till himlens rättvisa, till sunda förnuftet, till allt hvad
hon fick tag i — utom till sin man — om hennes oskyldiga
barn skulle utsättas för smitta, för död och begrafning, och hon
själf för att blifva lagd in pä länssjukhuset för att rent aflifvas.
Den gamla svärmodern såg rådvill och ängslig från den
ene till den andre. Ivar höll med sin hustru, för husfredens
skull, och af samma skäl tego Lars och Bengta.
»Hans, Hans, fräls mig! Tag mig hem till dig’I» bad då
den sjuka så högt och med så hjärtskärande ve, att Tillas
ordström tvärt afetannade och hon med en åtbörd, som uttryckte
att allt var förbi emellan henne och en svägerska, som önskade
ligga sjuk i en ogift karls bostad, lämnade rummet.
Ivar följde henne, och fru Elsa rådde Lars och hans hustru
att fara hem till deras små; hon skulle ställa om, att Olli erhöll
en lämplig sköterska.
Efter det stormiga uppträdet låg Olli fullständigt stilla
och bara stirrade ut i det snötäckta landskapet. Fjärde aftonen,
di en röd sky låg öfver den mattblå hafsstrimman, sträckte hon
nt armarna.
»Så vid och grann utsikt!» hviskade hon. En timme senare
var hon död.
»Lyckligast för henne», sade den närvararande läkaren
till sjuksköterskan. »Rubbningar i hjärnan, hon skulle sannolikt
aldrig ha återfått sitt fulla förstånd.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
