Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt stånd, och det är värre än allt i världen», högg gumman
in. »Hvarken vår egen eller Tillas släkt skulle tålt det.»
»Tack så mycket för den vackra kransen, som frun gaf
till Olus kista!» sade nu Lars. »Löjtnanten och frun har varit
mycket snälla vid henne, fast hon häftade i skuld för det stora
lånet.»
»Käre, tala aldrig, aldrig om det! Ni veta icke, —» fru
Elsa tryckte näsduken för ansiktet för att kväfva en snyftning.
»Bengta och jag kunde ej göra mera för henne denna tid
hon varit hos mor, än skicka henne fin, god mat», fortsatte han
»Så vid och grann utsikt®, hviskade hon. En timme senare var hon död.
(Sid. 287)
tungt och såg åt sidan på sin bror och svägerska, som stodo
i ifrigt samtal med löjtnant Falk.
De tre kommo nu närmare och Elsa hörde Kornelius
förklara, att Olli icke stått i någon skuld till honom, ty den
ifrågavarande summan hade hon fått som arf efter fröken Liljenborg.
»Då är löjtnanten nog snäll och ställer om ett hederligt
eftermäle i tidningarna åt deD i förtid bortryckta sångerskan»,
hviskade den företagsamma Tilla. »Någon glädje af lifvet skall
hon väl ha stackars Olli, som måste gå bort just som hon hade
de vackraste utsikter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
