Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att bedja för hennes vederfående. Då hon vände sig från S:t
Olofs bild, stod hon ansikte mot ansikte med Ingel, som nu förde
sin far fram till den samma; detta slog henne åter med förvirring,
och i stAllet för att gå åt höger nedåt gången, med dess tv&
bänkrader, gick hon åt venster mot koret och högaltaret, där
hon knäföll vid altarringen, gömmande ansiktet i dina
sammanknäppta händer, utan att finna ett ord till bön. Men brodern,,
som troget mindes den lexa hon lärt honom under vågen, bad
högt: »Käre, gode Gud, låt Sankt Olof taga bort min ref-orm,
så skall min syster Dora komma hit tre år i rad och ofira i
kistan och källan, samt ha tre andra sjukligar med sig, som far
ger fri skjuts hit samt sex kronor till offer, amen!»
Dora instämde mekaniskt i löftet, fastän hon kände en stor
blygsel öfver att ha låtit den gamle urmakaren öfvertala sig
till att lära gossen att afiägga det för henne. Trodde månne
göingarne på något sådant? — De äldre kanske, men Ingel
såg ju ut som en ung herreman, där b an stod i en kort, något
vid rock och utviken krage kring den brune lockige nacken.
Hvad tänkte han väl om allt detta?
Under tiden hade Björn varit framme och strukit öfver
sina ögon med silfveryxan samt satt nu med nedböjt hufvud i
en af bänkarne och bad om att återfå sin syn. Ingel väntade på
honom i gången, och Boel stod bland en grupp offrande nere
vid trefaldighetsaltaret, där klockaren fattat posto, beredd att
beskrifva himlatrappans besvärligheter och förevisa den trånga
himlaporten samt emottaga de silfverslantar, som räcktes honom
af pilgrimerna.
Dora kom nu nedåt gången med gossen vid handen, ocb
efter henne kom Ingel med sin far. Dora lade ett sedelmynt 1
offerkistan och räckte några silfvermynt åt den bugande klockaren.
»Har verkligen någon sjuk blifvit botad här, jag menar i
vår tid?» sporde hon.
»Kan ej upplysa därom, är blott för tillfället vikarierande»,
svarade hato försiktigt. Ingel drog på munnen, föraktligt tyckte
Dora, och ville skynda ut ur den nu nästan folktomma kyrkan.
Björn märkte detta och sade: »Skulle vi fem inte kunna
följas åt för att få något till bästa? Mör har ställt om, att vi
få kaffe där vi hålla med hästarne, och om ej en slättbodotter
försmår kosten hos det folk, hon nu är kommen att bo ibland, ha
vi en smula mat med oss, som min kvinna letar upp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
