Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, och där kan äfven fås en säng till gossem, sade mor
Boel.
»Jag ville helst med det samma gå till S:t Olofs
hälsokälla», svarade Dora tvekande.
»Det är rätt, så ha vi gjort hvad vi kunna; fdr hjälpen
råder Gud», inföll Björn lifligt. »Ingel, du, tag gossen på
armen; mor leder mig, gå före, barn, så slinka vi efter!»
De trädde ut på kyrkogården, just som den högt uppstigna
solen gömde sig bakom ett gulgrått moln, och en hvirfvelvind
kom farande öfver grafkullarne fram på den breda gången, där
den tog sig en dans med torra löf, stickor och strå, så sanden
stod som en rök upp mot kyrkdörren.
»Tvi, tvi, tvi för allt ondt!» ropade de två gamle spottande,
de unga följa af vana samma sed, hvarefter de sågo förstulet
på hvarandra för, att se om det skedde på gyckel. Blickarne
möttes, skyggade och vändes åt andra håll, utan att ha
besvarat hvarandras fråga. Tysta gingo de unga vågen fram till
källan, som nu på morgonen ej besöktes af de andra hungriga
och trötta sjuklingame. Björn och hans hustru höllo sig med
afsikt tillbaka, så att de unga blefvo en stund ensamma vid
offerkällan.
Dora kastade ett par tjugofemöringar i vattnet, och utan
att säga ett ord följde Ingel hennes exempel.
»För hvems hälsa offrar du?» frågade Dora, brytande den
förlägna tystnaden.
»För min egen», svarade han med en viss viktighet.
»Är du sjuk? Du ser ju ut som själfva hälsan!»
»Ean väl j vara. Doktorn säger, att jag har en
hjärtsjukdom; men det vet jag, att det onda jag har kan ingen världens
doktor hjälpa.»
Hon såg på honom och brast i skratt öfver hans dystra
högtidliga ton, som passade så illa till hans ungdomsfriska
ansikte och klara ögon med dess underliga, varma blick. »Det
är nog ej så farligt som du tror.»
»Du skulle bara ha det, så finge du känna, hur godt det
gör!» utbrast han häftigt.
»Du kan ju ej veta, hvad jag har», skämtade hon, men
blef med detsamma blek af en sällsam känsla, hvilken liksom
stannade hennes hjärtas slag för att i nästa sekund låta det slå,
aom om bröstet skulle sprängas. »Du är nog en muntergök,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
