Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle ut i Tid», vida vftrlden; flyta som vatten kring sten, för
att ej stå hans framtid i vägen. Hans mor hade sagt upp henne.
Han kände tydligt ännu — eller var han kanske .verkligen
så förslöad, att han ej längre kände det så tydligt som förr, hur
hon tryckte sin mjuka, runda kind intill hans, hur hon kysste
honom? Kände han ej ännu, hur blodet som en het stråle flög
genom hans hjärta, så att han velat gifva sitt lif för att behåll»
henne. — Och e& svor han henne sin tro och lofvade, att ingen i
världen skulle göra henne till tjänstepiga, utan att han först
blef tjänstedräng.
Och nu hade både Dora och hans far hållit henne för att
vara detta; kallat henne ladugårdspiga. —
Hur hon kom att med sin far öfvertaga vattenkvarnen? Ja,
hur ekedde det, att hans far gaf efter för en rasande yngling, som
hotade att rymma ur landet eller ock taga lifvet af sig, om Elsa
drefs ut att tjäna? Det var en stygg tid att tänka på. Föräldrarne
behandlade honom som en sjukling och sörjde för, att han aldrig
var utan uppsikt. De visste, att han trolofvat sig med Elsa, de
visste, att han den första tiden smög sig till att tala med henne.
Elsa och han kände båda att de voro bevakade af hennes fars blick,
som låg likt ett ok öfver dem? Var det kanske detta, som
liksom skafde bort hans mod och gjorde honom till faderns
viljelöse slaf i allt annat? I allt annat utom att bryta sin ed till en
fattig flicka, som ej ägde huld och skydd i världen, om han,
hvars lif hon räddat, svek henne.
»Sofver du, Ingel!» hviskade hans far knuffande honom i
sidan. »Ar här någon från Hallagården?»
»Ja, Dora, men hon ligger ned mot bänken och gråter.»
»Ja, det bads ju för hennes mor. Vi få väl vänta med det
du vet, tills värsta sorgen är öfver? Modern kommer aldrig på
fötterna mera.» Detta hviskades under psalmsången. Ingel
svarade ej.
»Det vore dock kanske bäst det blef afgjordt före dödsfal et»
började åter Björn, när Ingel och han gingo mot hemmet. »Går
du själf eller ska’ vi sända bud först ?d
»Jag går ej detta ärende!»
»Hvad nu? Får du åter ondt för visdomständer? Försök
nu bara inte igen att trotsa, ty då vet du hvad jag gör! Du har
tegat och samtyckt till Gunnars och mitt beslut. Dora har tycke
för dig; saken måste föras till elut, om det ej skall se ut för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
