- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
306

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eraedan Björn ej t&nkt sig möjligheten af en sådan utväg — ocb
då Elsa en vacker måndagsmorgon öppnade dörren till
kvarnhuset, låg där på tröskeln ett tjockt, fyrkantigt bref med ett
stort sigill i. rödt lack, hvilket, likt en fästningsvall, omslöt
af-trycket, som med afsikt blifvit utplånad t af Ingele tumme.

Elsa blef först riktigt rädd för denna syn, ty ett hemligt
bref bar fram för hennes sinne en föreställning om fara ocb
skam, men i nästa ögonblick grep hon det med glädje, så
som man griper en räddningsplanka. Hon bröt det med en vis»
högtidlig varsamhet, satte sig på en kornsäck och vecklade
upp-det stora, tjocka pappersarket, stirrande på bokstäfverna ocb
fann att hon ej kunde läsa annan skrift än den Ingel i skolan
skrifvit i sin skrifbok. —

Men detta var ju ej från Ingel. — Ah nej, nu var det
väl snart förbi med hans tankar på henne.–-

I skymningen kom hon till Gren. »Skulle Gren vilja
göra mig en tjänst, som skulle hållas tyst som döden?» sade
hon halfhögt, sedan hon en stund talat om vädret och fadern»
gikt.

»Har du någonsin hört Gren urmakare sladdra om, hvad
han vet? Men bed mig bara inte bära något hemligt budr
ty då — *

»Nej, Gren, fattig är jag, men inte är jag den, som hänger
efter någon, jag ville bara ha låst ett bref.»

»Från hvem?» sporde urmakaren nyfiket.

»Det är ingen han känner, Gren, och inte är det till mig*
utan till en nära bekant, som inte själf vill synas.»

Gren svarade ej; han hade brådt med att tända ett
talgljus, som han satte på bordet.

Elsa räckte honom tvekande brefvet och stälde sig
bredvid honom, medan han låste:

»Bästa vän!

Min lofvade trohet till dig är oföränderligt den samma
i alla tiders skiften, alltid lika. Detta skrifver jag, sd du ej
skall gräma dig till hjärtsjukdom, lika som jag hafver, ty jag
vet, att du ser ut som döden. Som det nu är, har jag
beslutat att lefva ensam i alla mina lifsdagar, så att jag på min
ålderdom kan bli dig en trogen vän och beskyddare mot all nöd..

Din i lif och dud trogne

Den du vet.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free