- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
307

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Står där *å? Står där inte om han, kosta hvad det vill.
blir sin egen till hösten och gör slut på — på allt det gamla
tråket, antingen andra vill så eller så?» frågade hon häftigt.

»Nej, min död, dar står ej ett ord annat, än att han aldrig
vill gifta sig», svarade Gren, vändande om brefvet för att se
utanskriften. »Ja så, den är bortklippt», mumlade han med ett
fiffigt leende.

clnte gifta sig, efter allt hvad han sade då! —» Hon
drog hufvudduken framför ansiktet, försökte säga god natt, men
brast i snyftningar och rusade på dörren.

»livad i allan tid, är det då ej slut på den
barnpigekärle-ken! Eller skulle brefvet vara från någon annan?» Gren synade
sigillet. »Jo, här stå värkligen början till ett I — Nå, här
blir nog mer efter detta, kan jag tro, men jag aktar mig för
att nämna ett fnyk om saken. Den Ingel! han är som ett
born-holmsur, man vet ej, når det ger sig till att skena.» Förargad
öfver utsikten, att detta giftermål, som skulle ha inbringat
honom en god inkomst, blef om intet, slängde han Ingels bref
ned i en låda och gaf sig till att plocka sönder en gammal
mora-klocka, som låg på hans arbetsbord.

Följande söndagseftermiddag tillkännagaf Ingel sin afsikt
att tala med Dora i hennes hem. »Jag vill en gång ha slut på
det hår; jag blir ej människa förr», sade han till fadern, som i
glad häpenhet öfver sonens ord ej märkte tonen däri.

»Vore jag i stånd att tåla det skarpa vårljuset, ginge jag
med», sade han, »nu kan jag bara önska dig lycka i ditt ärende.»

»Lycka Sr ett, plikt och rätt något annat», mumlade Ingel,
när han lämnade stugan. —

Dora satt och läste i en andaktsbok, då Ingel inträdde
i, Hallagdrdens storstuga. Han blef röd och förvirrad, när han
tog henne i handen och sade: »Tack för sist, Dora!»

»Far är borta, du träifar bara mig i hemmet. — Hur är
det med dina föräldrar?»

»Jo tack, helsan ha de. Mor är bra i näsan.»

»Blef Björn Knutsson också bättre på synen efter
färden till S:t Olof? Min bror blef rent bra, så nu får jag
uppfylla löftet att fara dit igen Olofsdagen med andra sjuklingar.
Besa ni dit igen.»

»Vet inte, far år något bättre. Men jag har ett
angeläget ärende till dig, om du vill höra på. Jag är sd olycklig, Dora!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free