- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
312

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fattiga tösen att få komina till offerkyrkan.» Gren väntade en
hagelskur och böjde hufvudet.

»Ja, det blir ju bra», svarade Dora i en ton, som öfverty*
gade Gren om, att hon ej hört ett ord om defi gamla
trolof-ningshistorien, som för öfrigt. var rent glömd i orten. — Hvad
kunde dår då ha kommit emellan henne och Ingel? —

Gren åtog sig nu att framföra budet till skomakaren ocb
Elsa; han väntade dock ej, att hon skulle antaga sin rivals ati^
bud, men han ville vid detta tillfälle söka utforska hennes
kftos-lor. Den gamle giftermålsmftklaren blef dock så förvånad vid
Elsas synbara glådje öfver utsigten till denna färd, att han tyst
erkände för sig själf, att det var lättare att utgrunda tio ojuste^
rade tyska ur ån ett enda flickhjflrta.

Orolig i sinnet gjorde Gren sig ärende till Björn Knutssonå
och redogjorde för Doras tillämnade fård i sällskap med honom
och Elsa, dock noga aktande sig för att framställa sin andel *
utgången af valet af reskamrater.

»Dt som skall ske, det sker, det har jag så ofta sagt Björn,
därför skall en aldrig röra’ ett finger, vare sig från eller till S
sådant. Men Gren kan ju så nätt låta Ingel veta, hvar hän
skulle kunna träffa dem — och hjälpte Gren bara en smula tillr
så kunde det allt redas ut. Sådant går lättare, då två eller tre
bekanta träffas bland idel främmande långt borta, än här, dår
allt skall gå på samma trall, liksom hin klockares likpsalmer»
sade Boel.

Samma dags afton kom Elsa till Gren och bad honom
skrifva ett bref för den där flickan, som fått den skrifvelse ha»
uppläst för Elsa.

Ja bevars, det ville Gren, men han aktade sig noga för att
röja sitt särskilda intresse för brefvet. Elsa dikterade, med blicken
fästad på sina mjöliga skospetsar:

»Älskade vän och käre bekante!

Hvad det anbelangar att ha bjårteondt, så vet jag hur det
kåns; men du skall ej taga dig nägra onödiga bekymmer om mitt
ålderdom eller att lefva «å ogift, som du skref, för att
försörja-mig. Och efter som du ej nämnde ett ord om löftet att göra
allvar till hösten, så vill jag med dessa rader låta dig veta, att
jag i hedersamt sällskap reser till S:t Olofs kyrka, så att jag;
är där att trflffa den 29:de i denna månad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free