Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla människan.
ennes koja innehöll blott ett kök, som tillika utgjorde
förstuga, ett rum, som kallades stuga; där stod den store
sängen med de blårutiga sparlakanen invid dörren till
»kammerset», som blott inrymde gummans klädkista.
Huset var på tre sidor omgifvet af en låg jordvall, under
sommaren fullständigt öfvervuxen med en ört, som bar blekröda
Dej likelika blommor utan doft; innanför vallen stodo högröda och
hvita stockrosor emellan plommonträden, hvilka nästan dolde kojan
och strödde blomblad, kart, mogen frukt och gula löf, allt efter
årstiderna, öfver brunnens väl tillslutna lucka och den däröfver
hvilande brunnshaken.
Under sommaren voro åkerfälten lysande som guld af idel
»solsickor», vild chrysantemum; dessa och de »vilda nejlikorna»
på vallen erinrade alltid om förbudet i paradisets lustgård.
Ve barnet från Hörsta, om det plockade och hemförde något af
detta ogräs till föräldrarnes välskötta egendom!
Det var förenadt med faror och äfventyr att gå till denna
lilla koja, ty byvägen, som ledde dit, bevakades på ett ställe af
frälsebonden Jon Larssons rödraggige, rflflike hund, och ett godt
stycke längre fram aflöstes detta ilskna djurs ekällande af Sven
Mickels två varglika odjur; vågade lilla Maria sig den vägen
fram, så lopp hon dessutom faran att möta den dystert och
mörkt-blickande herrgårdstjuren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
