Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den skällande hunden kom snart emot henne, håreu på
hans skarpa rygg etodo som en gråröd kam, stämman var hes
af ilska och ålderdom.
»Sä sannerligen tror jag icke, att Sven Mickels ’Bellona’
går igen lifslefvande här uppe», utbrast Maria skrattande.
»Bellona, tyst, ditt odjur! Bellona!»
Hunden tystnade plötsligt och lät smeka sig; synbarligen
lydde djuret namnet Bellona, och som ett dunkelt minne
uppdök Sven Mickels hund, stundom åtföljd af oviga, snedt
springande valpar, hvilka Pernilla alltid funnit vackra; antagligen
hade hon medfört en af Bellonas späda ättlingar till sin son.
Maria medförde några julkakor åt sin gamla vän; en bit
af dessa lugnade fullständigt hunden; det var Marias afsikt att
helt plötsligt uppträda i stugan och bereda Pernilla en glad
öfverraskning på julafton.
Torpet var på alla sidor omgifvet af skogen, endast en
liten fläck omkring byggnaderna var röjd till plats för
vedetack-arne och brunnen med sitt stora vattentråg. Icke en skymt till
trädgårdstäppa, och i denna karga ödslighet hade Pernilla
fram-lefvat i tolf år.
Tyst och osedd gled Maria in genom den öppna dörren
till förstugan, stannade där för att lyssna om hon skulle få
höra den gamla människans röst, hvilkens tonfall hon ännu
trodde sig minnas. Men i stället ljöd genom den gistna
furudörren till höger om henne en hög, gäll stämma, talande denna
orts vanliga dialekt.
»Se, här har du lommedugen, Kalle! Du ä på elfte året
nu å bör. vara tevaratagen om hvad du får i händerna, så du
ente tappar dugen. Á där ä smörgåsen, som du kan äda på
väjen. Låt mej se, att du gnier på bra, så du ä tebaga te
med-dan, men du ska for alian del bära dej åt, som ja nu
instru-regerar dej!»
»Lägg bra i väj, tills du kommer nära Hälla och du tror
att söster min kan se dej från väfkammarfönstret; då ska du
gå så stella, så stella, och allt iblan ska du dra opp
lommedugen å torka dej i ögona, som om du gräd. Huedet ska du
då hälla på, så örnasnebben nästan legger på skuldran, och dra
långsamt på födderna, när du kommer in i farstån, och öppna
stella på väfkammardörren.»
»Söster min ä nock därinne, for ho ha ente ondt af utar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
