Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverflöd. — Men nu skall fröken Ker6tin ej f&lla tårar —
åtminstone ej för mig —; dagarne före jul flytta vi ju in i den
nya fattigvårdsinr&ttningen, och den &r ju rakt som ett kungligt
«lott med hufvudbyggnad och två flyglar, så där blir svftngplats
nog för frökens gamle kusk.
»Bor du mycket eländigt i det gamla fattighuset?»
»Det är, som man tar det, fröken. Kammaren delar
jag med gamle blinde Olsson, (han, som miste synen vid
sten-sprängningen till brobyggnaden för sex år sedan), och vi två
dra bra tillhopa i selen. Yi ha en god kakelugn — vill säga
en af järn, fröken —; på den kan jag värma oss en skvätt
svag-dricka, en droppe söt mjölk, eller koka oss en tår kaffe, om vi
faa råd att slå på så stort. Och eå ha vi skäligen bra att ligga
i, ty både Olsson och jag förde goda sängkläder med oss. Yåra
klädkistor nödgades vi ju sälja, innan vi komnio på socknen, och
en del af kistekläderna, vi tjänat ihop i våra ungdomsdagar,
måste också stryka med för att skaffa oss föda under tiden, medan
vår sak slutpröfvades inför kommunalen. Det är fyra år och sex
månader sedan Olsson för sin part gick igenom den väntetiden;
till jul blir det ett år sedan jag blef intagen på socknen, och då
var min kära unga fröken redan ute för att tjäna sitt bröd —
Men, som sagt, vi klaga inte, Olsson och jag, så länge vi ha ett
tarfligt bröd, värme och en god säng för de gamla värkande
lemmarne, och eå — klockan, fröken Kerstin, silfverklockan,
«om jag fick af själfva baronen, frökens far!–Ja, fröken
var inte född, när baronen högtidligt inför alla mina medtjänares
-ögon räckte mig det dyrbara silfveruret. — Det har till och
med sekundvisare och slagverk samt kan repetera, om fröken
kommer i håg det. Det skulle vara ett minne af sex års trogen
och redlig tjänst, sade baronen, och tillika ett vedermäle, för det
jag med egen lifsfara räddat både honom själf och slädtrafvaren,
när baronen i öfverdåd kört ner sig på sjöns falska is. Den
klockan, fröken, håller jag så kär, som vore hon ett af de barn,
jag förr ägde. Det var också detta hederstecken, som slutligen
förmådde min nu längesedan döde svärfar, som var åbo. att låta
sin dotter och mig komma tillsamman, och jag var icke lite
«tolt på vår bröllopsdag, när den klockan slog sina slag i min
vänstra västficka. Den ene bröllopsgästen efter den andre kom efter
vigseln och bad att få titta på den märkliga klockan, kan
fröken nog veta.»
Wigström, Frän Herresäten och Bondgdrdar• 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
