Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sedan blef hon min hustrus och barnens glädje och
hjär-tefröjd. Låg min kvinna vaken, när en af de små var krasslig,
eä visste hon alltid hvad tiden led, sedan jag lätit klockan
repetera det senaste timslag, som gått under vår slummer. Fattigt
folk kan ju ej ha råd att bränna lyse utan i trängande fall. Jar
och så, under någon ledig stund, då jag var hemma, visste
barn-ungarne ej af högre nöje, än då jag öppnade boetten och lät den>
titta på urverket.–Jag ser så tydligt de små krusiga hufvu*
dena — ögonen strålade som stjärnor och de små händerna
utsträcktes efter »fajs ko eka.» — Ack, ja, nu åro de stort folk
alla fem, Herren gifve, att det måtte vara något, som är lika
godt som fars klocka, det de nu se på och sträcka händerna
efter där ute i Amerika! — Det är två år och åtta månader
sedan, jag hörde från någon af dem.»
»Men för att tala om klockan, så har hon varit mig trogen
i nöd och lust, trogen och pålitlig, som min stackars hustru var
ända till hennes lifs urfjäder brast. Och man säger ju, att
guldet år ej så rödt, att det ej bytes bort mot bröd, men mitt
silf-verur har jag dock bevarat, fast högtidsrocken måste springa.»
»Och h vilken glädje den nu i fattighuset gör blinde Olsson
och mig, det kan fröken knappt begripa; den är rakt som ett
sällskap för oss båda såväl natt som dag, och jag vet ej hvad
jag eller min stackars kamrat skulle ta oss till, ifall hon
stannade för oss. — Jag är ibland rädd att fjädern kan gå af, och
det är en dyr historia; icke mindre än tre kronor för att få en
ny insatt.»
»Den får ej stanna för dig, min gamle hederlige Flint»
— Vill du hålla till godo med detta lilla, samt min innerliga
tack för det du kom till mig här i staden, då jag skref och bad
dig därom.»
»Snälla, välsignade fröken, en hel tia! Gud välsigne ocb
glädje hennel — Nu skall Olsson bli glad! — för se, fröken
han har också suttit och tänkt att fjädern lätt kunde springa.» —
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
