Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Steinerz af bröt sin tankegång; det var så otäckt
motbjudande att tänka på fjärde akten nu, då lian tyckte sig se, hur
den framträdde så skarpt aftecknad mot en mörk, suddig
bakgrund.
Hur olika hade ej denna dagliga sammanvaro, den han
föregycklat sig som ett paradis med berusande doft af förbjuden
frukt, tett sig i verkligheten! Den så sinnrikt anlagda planen
att mö tas här, föreföll honom nu mycket lik ett simpelt bedrägeri
och tanken på, att bildade, hjärtegoda kvinnor där borta i den
landtliga husklungan nedanför granitkolossen, ansåg honom för
Anna Nerfälts trolofvade, ingaf honom en vämjelse, som var
starkt blandad med vrede mot den, som försatt honom i denna
falska ställning.
»Konstiga makriller de här två fruntimren», började
Halver-son plötsligt, utan att låtsa se sin hustrus varnande blick. »Frun
har ögon att köpa fisk för, och hon förstår min själ också att
bruka dem. Jag skulle aldrig talt om*et, ifall herrn och hon
varit gamla bekanta, men eljest sa’ Svenssons och Nilssons pojkar,
som ha liksom herrfasoner, att då hon varit med dem på
segelturer, har hon himlat och slagit sticksmäll med ögonen på samma
sätt som mot herrn. Hon är väl rådd att komma ur tagen,
kan tänka.»
Fiskaren skrattade torrt, jämkade segel och skot, tog så
åter upp samtalet, utan att låtsa märka, att ingen svarade
honom.
»Ser jag rätt på den yngre, så är hon ett tjänstehjon, så
finriggad hon är, och det förargar mig, att folk tror herrn om
att hänga henne i kjortlarne, med förlof sagdt. Herrn har
begripligtvi8 genast sett, hvad de gå för, och bara nojsas en
amula med dera. Bättre förtjäna ej heller sådana fruntimmer.»
Steinerz kände hvarje fiskarens ord som ett piskrapp, ty
han märkte klart och tydligt, att den okunnige arbetaren hade
vägt hvarje ord, innan de uttalades, och att det ej var ett snack
i luften.
»De äro ej äfventyrerskor; Anna Nerfält känner jag, hon
har förr — innan hon blef sällskapsdam hos fru vonWaldenau
— tjänat som kammarjungfru. Ni har goda ögon, Halverson»,
sade Steinerz med ett frostkalit leende. »Men det år ej vackert
att tala illa om kvinnor.»
»Ah, hvad baktal anbelanger, så är jag ej rädd för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
