Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tora!» sade han ännu en gång sakta och ville fatta
hennes hand; då ryckte hon sig med ens lös och flydde mot
hemmet.
»Icke ens hon kan då inse, att det var min plikt att söka
sätta en gräns för detta slags slafhandel, då prästens ord
icke förmådde något däremot», tänkte den unge mannen bittert.
»Hennes far är kommunalordförande. Ja, hvad mer? Skulle jag,
för det jag en gång lånt — och Gud ske lof återbetalt — ett
par hundra kronor af honom, förtiga, att det just är han, som
ifrar för bibehållandet af det gamla barbariska systemet? Han,
som förr varit så ifrig för att socknen skulle bygga nya skolhusf
— Inkonsekvens, du är stor bland min hembygds befolkning!»
Harald tryckte sin hvita mössa djupare ned öfver pannan.
Först nu, då Tora, utan att unna sin barndomsvän ett ord til!
svar, flydde undan för honom, kände han det starka
tillbakasla-get, reaktionen efter en andlig kraftyttring, som med ett gjort
honom förhatlig för bönderna i den socken, där man hittills
varit stolt öfver hans kunskaper och begåfning.
»Det är så godt att lämna hembygden för alltid»,
mumlade han. »Tidningsmannayrket tilltalar mig och här är mycketr
mycket, både ondt och godt, som bör belysas.» Han böjde sig
ned och tog upp en af de blekröda orchidéerna, som blifvit
kvarlämnade på stenen. »Till minne af hembygden, där jag
numera äger hvarken släkt eller vänner», sade han halfhögt, i
en ton som om det gällt att öfvertyga någon, som gjorde
närgångna anmärkningar öfver, att han lade blomman i sin
plånbok.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
