- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
372

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han nu blifvit, än sådan han var, när han så ifrigt talade fur
allehanda reformer, men ingen, utom hans hustru, som han
hittills smått sett ned på för hennes gammaldags tro, anade hvad
Gunnar Gunnarsson led, då han ej såg annan utväg att undvika
fullständig ruin, än att eälja sitt hjärtebarn, sin Tora, åt
girig-buken Lars i Tallhult.

Tora gick ensam till kyrkan denne midsommarsdag; hennes
föräldrar sågo sig tvungna att stanna hemma för att taga emot
den obehaglige friaren, som sagt sig skola återkomma och få svar.
Gunnar hade gjort ett famlande försök att behålla Tora hemma
och få frieriet afgjordt med ens, men nu var det mor Karin som
tog ledningen och äfven erbjöd sig att möta stormen, när Lare
fick höra. att Tora skulle stanna hos prästfrun under veckans
följande söckendagar.

Mor Karna fäste mera vikt, än hon lät påskina, vid
dotterns midsommardröm. I en kyrka hade Toras tillkommande
visat sig, guld hade han öst och det betydde eå väl glädje som
trofasthet, och att rikedom skulle tillfalla dotterns barndomshem*

— Och Elsa komme att fånga Lars, den snåle skrattande
stråk-fågeln. — Så tydde mor Karna drömmen och kände sig lugn
för framtiden.

Något liknande föresväfvade äfven Tora; där hon stod på
kyrkogården och såg spanande ut öfver de flockar af män och
kvinnor, hvilka samlade sig kring grafkullarne eller stödde sig
mot kvrkmuren. Hon visste nog hvem det var, som hon sett i
drömmen; hans nacke, med det tjocka småkrusiga ljusa håret
och de kraftiga skuldrorna, var ej att taga fel på, och säkert
skulle han nu komma till kyrkan. Då skulle hon tala med
honom, och höra honom försvara sig och förklara orsaken till sin
flykt i går afton.

Men tiden led, och ju mera Tora spejade och tänkte på
sin dröm, dess klarare framträdde bilden af det underliga
tempel, där hon drömt, att hon stod och öste guld. Hon återsåg
nu i tankarne det stora rörliga altarskåpet, sidoaltaren med de
gamla helgonbilderna, och det blef klart för henne, att hon i
sin dröm befunnit sig i S:t Olofs kyrka. Hennes mor hade ju
så lifligt beskrifvit kyrkans utseende, då hon i fjol kommit
därifrån, att hela den gamla katolska inredningen stod klar för
Toras föreställning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free