- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
379

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Amerika och tjänar mitt bröd till mig och mina föräldrar»,
utbrast hon lidelsefullt.

»Tora, skulle du inte kunna sätta din lit till mig i stället
för till Amerika?»

iJo, Harald, men inte stockars far och mor! — Lars tar
utan förbarmande gården ifrån dem, om han inte får sina
päng-ar eller mig. Du kan ju ej hjälpa dem, och icke ens med dig
kunde jag känna mig lycklig, om far och mor ensamma måste
bära fattigdomens börda.»

»Svara mig nu inför altaret här, om du vill dela lust och
nöd med mig, som min hustru?» frågade Harald med gripande
högtidlighet.

»Jag skulle ingenting hällre önska», sade hon tyst medan
två tunga tårar löste sig från hennes nedfällda ögonfransar.

»Så är du nu inför Gud min trolofvade fästmö,» sade han
ined en omedveten klang af gamla tiders uttryckningseätt, som
passade in i omgifningen. »Ge mig din hand och låt mig så
sörja för utkomsten.»

Hand i hand gingo de nu ur kyrkan ut i morgonens
strålande solsken, ut från kyrkogårdens grafvar fram mellan de sakta
böljande sädesfälten.

»Jag är rik nu äfven i vanlig mening», tog Harald ordet
efter en tystnad, vältaligare än alla andra ord. »För en vecka
sedan dog min barnlösa moster, bryggareenkan, som da kanske
hört talas om, och mig har hon insatt till sin främste arfvinge.
Din fur skall jag befria från Lars i Tallhult. — Men fattiggård
det ska vi ha i socknen innan nästa midsommar,» tilläde han
energiskt.

»Min far är så harmsen öfver tidningsartikeln,» sade Tora,
»Den så godt som utpekade honom.»

»Den kunde ha varit skrifven med större hänsyn och mindre
skärpa,» medgaf han, »men jag var het och harmsen och får etå
mitt kast. — Gunnar håller nog i alla fall en smula af
skomakarens pojke.»–

* *

*



»Nu ändtligen får jag då tag i dig, Tora — och hvem ser
jag!» Det var Elea, som talade.

»Toras fästman» skrattade Harald och hälsade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free