- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
384

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ur grofva linneplagg, då kunde man kanske fä höra lösryckta
meningar ur en gammal sägen. Men säkert blef spörjaren till
slut hänvisad till den gamle fiskaren, som hade sin koja invid
kyrkogårdsmuren, hvilken låg intill Junker Skarpes port och
genom sin och den lilla kyrkans närhet invid sjön ytterligare
förstärkte den mystiska stämning, som hvilade öfver detta
strandparti, nu tvättställe.

Fiskar-Mattes, ja, han visste besked. Han kände ju hvarje
holme, hvarje skär och hvarje strandfiäck, h v arest det gafs
någon möjlighet att med en båt kunna komma igenom vassen för
att nattetid undvika att lägga till vid Junker Skarpes port.
Den gamle hade ju själf i sin krafts dagar oförväget gått ut till
randen af stupet en långfredagsnatt, då månen i sitt nedan
lyste på sjön. Han hade då fått skåda det han ville se, hur
en borg med vallar, torn och tinnar höjde sig upp ur
bråddju-pet, under det klagande ljud och tnnga suckar hördes från
skogen, såsom det skedde hvarje långfredagsnatt.

Och den gamle förtäljde om denna syn från det
outgrundliga djupet och om denna skogens klagan och suckan, så som
folkets siare iörtälja om sina poetiska syner, när de återse
platsen, där synen tedde sig för dem.

* *

*



Junker Skarpe var den ende lefvande telningen af den
gamla ätten, när han, en tjugufemårig yngling, återvände från
det långvariga krig, där hans far, farbroder och dennes två
söner stupat. Rik på byte, taget i främmande land, återvände
junker Skarpe till sin fäderneborg, där hans moder bodde med
skön Adelin, den ädelborna jungfrun med guldhåret och
dufvo-ögonen.

Rik på guld och ädla stenar kom han hem, men rikare
ändå på ungdomsöfvermod och lust att tömma världens
glädjebägare ända till dräggen. Och lika mörk, som hans kind
blif-vit af söderns sol, och lika hård, som hans krigarhand blifvit af
svårdfästet, lika mörkt var det i hans hjärtedjup och lika hårdt
var hans samvete. Men vacker var han, junker Skarpe, liksom
hon, jungfru Adelin.

På denna strandfiäck, där nu icke ens det fattigaste
grässtrå vill gro, låg då borgens rosenlund, och där gaf skön Adelin
eitt hjärta och sin tro åt junker Skarpe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free