Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Lavard framförde ärendet från den döde, såg hon på
honom och sporde, om han visste, hvems bnd han var, och då
han svarade nej, mälde hon blott: »Väl dig, som gör godt it en
okänd!» Och så lät hon sig af honom lyfta upp på hästens
länd.
Sakteligen, och utan att tala ett ord, färdades de fram.
Månen i sitt nedan lyste på deras väg i morgonväkten; men så
sakta red Lavard, att de ej kommo fram till kyrkogården, förrän
sol stått upp öfver skog och det ringde till långfredagens
otte-sång ur kyrkans torn, och prästen med sin menighet stod på den
vigda platsen.
Men från borgens fönster ute på udden lyste ännu ljus, ocb
ljudet af musik och lu6tiga visor trängde stundom fram och gaf
eko från tempelmurarne.
Stilla gick kvinnan vid Lavards hand fram till stenbilden,
stilla stodo församling och präst, och blek som en död stod
Lavard, när den gamla rörde vid den förstenade döde och sade:
»Jag, jungfru Adelin, löser min ungdoms trolofvade, junker
Skarpe, från hans löfte och ed!>,
Ljudlöst, som sanden rinner ur timglaset, föll stenbilden
gamman till en handfull stoft, och på detta stoft nedsjönk
jungfru Adelin och gaf i samma stund sin anda åt Gud under
långfredagsmorgonens ottesångeringning.
Men med ett dån och brak, som kom marken att skälfva,
sjönk då med ens borgen med hela den ytterste udden ned i en
öppen afgrund, och af alla, som där inne voro, syntes aldrig
någon mera, vare sig lefvande eller död.
Så lyder sägnen om junker Skarpe och skön Addin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
