Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vem kände ej blinde Nils frän
Fledie?
»Jag f&r ej se Guds dag,
som minsta fågel prisar,»
© sjöng han så gladt, där han gick vägen fram^
trefvande för 8ig med två långa käppar; sjöng,
så det lät likt ett lärkjubel mot solen, som värmde
hans tunt klädda lemmar, och som ett tack till de
nylöfvade träden, hvilka utsände en upplifvande vårdoft.
Där låg något elastiskt i den spenslige gestalten, oaktadt
dess något framåtböjda hållning; armarne rörde sig taktfast,
foten trampade säkert och med en viss energisk takthvila på
tåspetsarne, så atft det påminde om dans, där han nu gick på
den slate landsvägen, sjungande vers efter vers af do blindes
psalm, denna resignationens lofsång.
Solstrålarne dansade lustigt på en hvit- och brunfiäckig
kalfskinnspåse, slängd öfver vandrarens rygg. Den blinde tycktes
märka denna öfverdådiga lek, ty han stannade vid en gammal
pil, dflr en gångstig ledde öfver ängen fram till kyrkan.
»Du får väl det ej för varmt?» sporde han och for med
ena handen öfver påsen, i hvilken han bar, det enda han egde
i lifvet. en gammal gulröd. fiol.
Den var hela hans fäderne- och mödernearf, när man ej
räknar blindheten; — hans far hade haft svaga, såriga ögon
allt från sin barndom. Men denna sonens lott »skulle väl så
vara» menade Nils och välsignade både far och mor, för det de
så trofast slitit och försakat, att de, innan de gingo från honom
till ett bättre lif, kunnat köpa honom en fiol och ändå haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
