Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi ha ingenting sett — hören £ det!» hviskade
gårdsdrängen. »Hon följer stackars Nils bort till byvägen, så reder
han sig själf.»
Drängen hade ej misstagit sig. Kerstin stannade vid
slutet af gårdens uppkörsväg, skakade hand med Nils, vände så
tillbaka, och pigorna slöto sig till henne, då hon kom till
porten. Ingen talade om Nile, men där fanns bland tjänstefolket
blott en känsla för den unga husmodern: — tacksamhet för det
hon försatt den stackars fåDgna fågeln i frihet.
Vid dagvarden följande morgon saknade Toste sin
skydds-ling och greps af både vrede och rädsla, när det blef honom
klart, att Nils tagit till flykten. I detta ögonblick kände sig
Toste mera än någonsin förbytt till Jöns i Storegård.
»Han är en tjuf och bedragare, denne blinde usling!»
utbrast Toste, slängande sin runda hornsked från sig bortåt
bordet.
»Nils har ej tagit annat med sig, än hvad som tillhörde
honom», svarade Kerstin.
»Lagen säger, att ett fattighjon har ingen egendom, och
Nils har tagit fiolen, som nu tillhörde socknen.»
»Nils menade ofta, sedan han hört far tolka lag, att den
som själf kunde försörja sig med ett yrke skulle ej säljas och
hållas fången.»
ToBte studsade vid Kerstins förklaring. Hade hans egna
lagtolkningar väckt den blindes sinne för lagvrängning; det var
upprörande! Toste kände sig starkt manad att nu träda på den
kränkta rättvisans sida och fann så lyckligtvis en utväg att
bemöta dotterns inkast.
»Lag och förordning bjuda, att ingen får ströfva omkring.
Nils kommer att efterlysas och förpassas tillbaka till hemorten
med fåDgskjuts,» sade han kärft och steg upp från bordet.
Tjänarne sågo häpna på hvarandra och på den unga
husmodern.
»Hvem skall väl nännas att fånga honom?» sade hon lugnt.
Toste förstod nu, att Kerstin hjälpt Nils att komma bort,
och tyckte sig därvid känna hur kindknotorna sköto ut, och
hur läpparne blefvo tjocka och ögonen lystna likeom på den
där andre, som också lagt fursåt för en blind. Men midt i sin
fasa fur detta greps han af den tanken, att om han bara kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
