Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nere vid hamnen i Göteborg gick en het augustidag
kaptenen på skonerten »Svanen» otåligt afvaktande aftonbrisen, i,
hopp att kunna afsegla.
Tonerna från en fiol, spelad på ett sätt som hos kaptenen
väckte en lång rad af barndomsminnen, kom honom att
tvär-stanna.
»Ar det inte en ftkta skånsk spelman, vill jag vara skapad
som en nors!» utbrast han högt. »Den där valsen — och, för
tusan plåtar!»
Den solbrynte sjömannen säg i andanom en kringbyggd,
halmtäckt gård, en stor loge med sprucket lergolf, pigor och
drängar med hvita linneärmar och på bröstet broderade röda.
initialer till deras namn inom ramen af ett lika rödt hjärta,
krönt med greflig krona.
Han skrattade tyst, tyckte sig höra drängarnes lustiga:
»Tjo, töser!» och säg sig själf som en liten parfvel föras i
dansen af en jättestor härrgårdspiga, som ädelmodigt åtagit sig att
lära honom valsstegen.
Han måste se den här musikanten!
Nå, där stod han ju, omringad af en hel skara muntra
åhörare! En blind stackare, med kläder så urblekta af sol ocb
regn, att ingen ekulle kunnat sSga, hvilken färg de en gång
haft.
»Stackars usling!» mumlade kaptenen medlidsamt och
betraktade det bleka, ängsliga ansiktet, där hvarje nerv
tycktes-spänd. »Han är rädd för något — han lyesnar — vädrar on>
fara är å färde!» tänkte kaptenen, som stannat, i hopp att få
höra ännu en bekant melodi.
Den blinde skrufvade och knäppte på strängarne, drog ett par
tag med stråken och instämde så, med en något tunn
tenorstämma, den gamla visan:
»Dagen lider och solen skrider,
och stjärnorna de tändas upp igen,
men inte kan jag till vännen komma,
nej, hvarken åka, rida eller gå,
s& jag f&r vänta till sol och sommardag,
d& jag kan segla öfver böljan blå.»
Vers efter vers sjöng och spelade den blinde. Kaptenen
lyssnade med tindrande ögon och leende mun, ända tills sångaren
med ett gripande uttryck sjöng:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
