Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flykting, likt en jagad fågel, och med en hemlängtan, som
nftra nog drifvit honom till förtviflan, tages han vid handen af
en kusin, som råder öfver ett helt skepp och tager honom med
sig ut på detta underbara, mjuka, gungande, som kallas sjön.
Och skeppet — nej, det är allt för lustigt 1 — tillhör en andre
farbror, som bor i — — hi, hi, hi! — och Nils, som inbilla
sig att Gejie var ett namn för själfva den ledes bostad!
Och så var ’farbror Åke grosshandlare där! Den glädjen
måste fiolen förtälja!
Och så klingade öfver vågen melodien och orden till visan:
»Där kommo tv& flickor gängande fram,
— två rosor, två adeliga blommor —
så mötte de på vågen en gråhårig man.
Ifrän Frankrike äro^vi komna.» —
Den blinde ynglingen hade hela sitt lif egentligen lefvat
i sagans och folkvisans underbara värld: och det var
isynnerhet det faktum, att han nu själf fått medborgarrätt i detta rike,
som fyllde honom med en så öfverströmmande känsla af
lycksalighet.
Liksom de två vandrande konungadöttrarna återfunno
föräldrar och bror, så hade han funnit sina fränder, och från
tig-garstråten, frän nöd och — »landsflykt», hade han på en timme
lyftats till heder och anseende.
Satt han ej rent af som i-ett hof och förtäljde historier
om sjöfrun, om troll, jättar, elfvor, prinsar, prinsessor och
kungapar? Och alla lyssnade och ville höra mera!
Stundom for stormen tjutande öfver briggen, men den
blinde bara log, ty skutan var ju lång som ett hus och
dansade så käckt vid den musiken.
Det enda, som fördunklade hans strålande fröjd, var
nödvändigheten att hålla sig stilla, fast det mången gång spratt i
fötterna. — Men sagohjältarne hade ju alla haft sina prof att
bestå för att vinna prinsessan. — Vinna henne? — Nej, men
kanske befria henne — gifva henne åt prinsen öfver alla prinsar
åt »Svanens» mäktige kapten. — Och så gnolade Nils någon af
sina många visor om »liten Kerstin».
Inte förr än vintern hotade isbelägga fjordar och vikar
gick »Svanen» att söka vinterhamn, och sedan skaffade
kaptenen ett hem åt sin blinde kusin hos farbror Åke i Gefle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
