Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Gustafsson hade blott ett barn, sonen Gustaf Nilsson,
«om också var ett torsdagsbarn och naturligtvis skulle årfva
Ängsgård; huruvida han kom till att årfva faderns
spådoms-gifva skalle vål visa sig med tiden, ty Gustaf hade ej låst sig
fram för prästen, når fadern dog. Modem talade aldrig med
«onen om denna del af fädernearfvet; det troddes, att hon var
liksom rädd för denna förmåga. Nils Gustafsson skulle, långt
innan hon kände honom, ha förutsagt, att de skulle bli ett par,
och en starkare makt än hennes vilja hade dragit hennes tankar
från socknens unge klockare och bort till Ängsgård; detta hade
legat som en tung dimma öfver hela deras samlif, ty klockaren
blef sedermera gift med en kvinna, som gjorde honom olycklig.
Men om icke modern för Gustaf talade om faderns
märkliga förmåga, funnoe där så många vänner till honom, som gjorde
det, så att gossen allt från sin tidigare barndom varit
medveten om detta släktarf. Han kände redan vid tio års ålder, att
han hade fått en del däraf, han visste på förhand, när något
ledsamt skulle hända i huset, liksom han också kunde förutsäga
glada tilldragelser inom släktkretsen; dessa senare förnam han, i
«amma stund de skedde och omtalade det för modern, som om
det vore en naturlig sak. Fadern dog genom en olyckshändelse
ett par mil från hemmet; gossen talade ej ett ord allt ifrån den
morgonstund, han, såg honom stiga till häst, och till andra
dagen då dödsbudet kom; han satt under hela tiden och stirrade
rakt framför sig och spratt till, när han blef tilltalad. Sedan
han blifvit konfirmerad, kunde han önska fram somliga
personer, hvilka han tyckte om att se som gäster hos sin mor, och då
han riktigt samlade sin kraft, kunde han få veta hvar förlagda
saker vore att finna. Han undrade ofta öfver, att modern ej
kunde se, att somliga af hennes vänner voro onda menniskor;
de hade ju, bakom den mänskliga gestalten, skepnaden af djur.
Så var där tillÄ exempel kyrkvfirdens dotter, som skulle gifta
«ig med hans morbror; hon hade ju gestalt af en orm med
katt-fanfvud, men när Gustaf sade detta, gaf modern honom en
örfil, så han tumlade mot stugdörren, hvilken sprang upp, och
gossen kom hufvudstupa ut i förstugan. Från den stunden
talade han aldrig med modern om något sådant. Ilon såg dock
mer än väl, att han hade samma osynliga umgänge som fadern
haft, och att Gustaf i många fall lydde hemliga befallningar.
Modern skulle ej ha bekymrat sig stort om detta, ty Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
