Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gammal nog att kunna begagna.» Han sade detta, medan han
låg böjd öfver kistbänken med ryggen vänd emot modern; men
med ett hastigt ryck, liksom på kommando, reste ban sig —
»Jag tftnker gifta mig nftsta år, om jag eljest kan få, den jag vill
ha, och mor samtycker.» Han var röd öfver hela ansiktet och
talade liksom på befallning.
»Skall jag skicka friarebud?»
»Nej tack, mor, jag ser mig allt för först och vill be om
lof att gå bort tre dagar före nyår.»
»Vill du inte rida?»
»Nej tack, mor.»
»Inte köra heller?»
»Nej tack, jag vill helst gå.»
»Men folket, hvad skall jag säga?»
Han stod en stund liksom lyssnande.
»Säg att jag skall fira nyår hos morbror.» Orden kommo
kallt, dödt, liksom om han efterstafvade dem med motvilja.
»Bara du inte kommer på galna vägar, Gustaf!» sade hon
ängsligt.
»Inte vflrre än, far, tänker jag. Hvad han var, vill jag
bli, icke ringare åtminstone. Eller tror mor, liksom klockaren,
att det går an, att låta vissa gåfvor i släkten dö ut?»
»Klockaren, Iversson? Talar du med honom och om
sådant?»
»På sista tiden; han har börjat lära mig fiolspel, jag fick
lust därtill, när jag gick i skolan; Elisabet kan spela på piano.
»Elisabet, baDS äldsta dotter, ja hon är väl aderton år nu.»
»Sjutton och ett halft. — Men smeden väntar på mig,
hästarne få skarpskos, innan vi börja köra till skogs, det är halt
nu.» Den långe, starkt byggde ynglingen gick med en mans
säkra hållning och fasta steg tvärs öfver storstugans nysandade
golf och ut på gården.
Modern satt orörlig, med sina ullkardor hvilande i knäet
och stirrade på de fotspår, sonen lemnat i den fuktige, gråhvite
sanden. »Han ämnar gå årsgång liksom alla hans förfäder, Gud
bjälpe och tröste honom för allt, det han får se; nu kan jag
ej längre neka honom Dyckeln!» suckade hon, steg upp och gick
fram till sängskåpet, ur hvilket hon tog fram en stor nyckel
»Jag undrar, om Gustaf vet, att hans far begagnade den här och
in mors gamla psalmbok, när han ville upptäcka tjufvar?» muni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
