Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honan, kanske ett varsel för kommande gräl och slagsmil emellan
torfekfirarne nästa sommar? Ingenting ville synas rått tydligt.
Men var det icke två karlar, som brottades där vid
landsvägskanten? Förbi dem bara, utan ett ord? Nej, det var ju de två
pilträden med stora hufvuden i stället för grenar. Gycklerier,
bara gyckelspel! Men där öfver trädesåkem kommer ju en
skata dragande ett halmlass, och det skulle man kan6ke bry sig
om att skratta åt! Det var ju en syn, som mött alla årsgångare.
Kunde då mörkrets makter ej hitta på nyare frestelser? Framåt
således utan ens en blick åt den sidan. Hvilken mängd folk på
galgbacken, rent af svart som af stora fåglar; där blir någon
halshuggen under årets lopp, så vida det ej är bara asfåglar
kring någon obegrafven häst. Man får ju ej se närmare på
något vid årsgång, och det gör det hela så styggt Se, ljus i
alla fönster i klockaregården! Var man uppe där inne så sent
eller. .. ? Du himmelske herre, det kommer ju ett bröllopståg
nt därifrån; ljuset från fönstren lyser så, att man kan känna igen
folket! — Bengt spelman och klarinettblåsaren Göran i främsta
ledet, Elisabet med kyrkkronan öfver sitt gula, utslagna hår —
hvem är brudgummen? Det är ej min afbild, följet känner jag ej
häller!
Gustaf stödde sig vacklande mot kyrkogårdsmurens hörn,
tåget strök nästan förbi honom, då det svängde ut på byvägen,
spelmannen hade fiolen under hakan, och hans kamrat tycktes
blåsa på sin klarinett, men ej en ton hördes. Tåget gick längs
boningshusets framsida, ljusskenet från fönsterraden låg rakt på hela
den underliga synen, Gustaf såg tydligt det muntra uttrycket
i allas ansikten, tänder glänste emellan röda läppar, andedräkten
stod som en lått sky emellan hvart led i brudtåget; ej ett ord hördes
men det sjöng i vägen under de många stegen, och dock såg det
ut, som om alla bjödo till att trampa lättare än vanliga vandrare.
Hade Gustaf nu, genom att med tystnad och förakt hafva
afviaat nattens alla gyckelbilder, kommit till den klarsynthet,
som förfäderna egt? Han trodde det och kände, att han med
sin ungdomsvårs rika skatter köpt denna klarsynthet; att han
genom att sätta in sitt lifs lycka, lyft det förfärliga arfvet.
Haglande likt en drucken, följde han på afstånd efter tåget,
fastän han visste, att han ej borde det. De två röster, under
hvars ofta tryckande välde han böjt sig, så långt han kunde
minnas tillbaka, tvistade nu högt med hvarandra. Den ena, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
