Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«ista klämtslagen begårde Frans trohetslöfte af Gunborg, som
under strömmande gråt låg på knä vid sina syskons grafvar.
Hon visste och förstod ej annat, än att han sändes ut i ett blodigt
krig, och att detta gällde ett afsked för detta lifvet, men hon
•dröjde dock med att gifva bort sig utan sina föräldrars vetskap
•och vilja.
Då bröt vildheten iram i Frans Ejlerts sinne; han böjde
«ig ned, ryckte Gunborg upp frän marken och slöt henne för
företa gången i sin famn och kysste henne gAng på gång, tills
bon halft bedöfvad höll sig fast vid honom med armarna kring
hans hals. Och nu tyckte han, att han både ville och måste
Aga henne till hustru, om han skulle känna lycka och glädje i
denna världen.
’Svärj mig en dyr ed, Gunborg, att aldrig gifta dig med
någon annan än mig t* sade han med flämtande andetag.
Hon kunde ej tala sammanhängande i denna stund, men
han tryckte henne ännu hårdare intill sig, och han visste väl
knappt hvad han gjorde, när han, med ett af sin gudlöse faders
talesätt, men med förfärande allvar fortfor: ’Svärj, Gunborg, svärj,
att den onde’ — Frans skydde dock ej att nämna hans namn
— ’må fara i dig emellan bröd och vin, om du sviker mig!
Hans vildhet och glödande ord tände hennes unga blod,
hennes läppar mumlade den förfärliga eden och i samma stund
ljöd kyrkklockan åter med ett enda slag, doft som den första
tonen vid en själaringning/
Gunborg gaf till ett skri och ryckte sig lös. Frans log och
sade henne, att det bara varit en sista sväng, innan klockan
åter stannade efter ringningen. Men Gunborg ryste; det var ju
en stund sedan Mariaklockan ringt in helgen, och skrämd ilade
flickan bort från den vigda platsen; Frans fick ej lof att följa
henne på hemvägen.
Någon tid därefter anmälde sig mor Marnas kusin Olof
Dahl som friare till Gunborg. Detta var ett ansenligt gifte,
men Gunborg sade nej; hon ville ej gifta sig med en änkling
och blifva styfmor till två små barn, föregaf hon. Han var
•dock ihärdig, och Marna, modern hennes, erbjöd sig att taga
emot de små och uppfostra dem, då Svante och hon ju vid
dotterns giftermål blefve allena i boet. Detta hjälpte dock ej,
ty nu förklarade Gunborg, att hon aldrig kunde lefva och trifvas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
