Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på en sl&ttbygd i ett annat landskap så långt från sina
föräldrar och ungomsbekanta.
Då föreslog Svante och mor Marna, att Olof Dahl skulle
ta sin ogifte äldre bror till att sköta egendomen nere på
slätt-bygden, så kunde Olof själf öfvertaga deras gård; de räknade
ut, att när bara Gunborg fått en sådan ståtlig och bra manr
som Olof Dahl, så skulle hon nog med tiden följa honom, när
han fann för godt att återvända till sin bördiga hembygd.
Hade nu Gunborg för Olof bekänt sin trolofning med Frans*
Ejlert, så skulle den stolte bonden kanske ej fikat efter en flicka,,
som — enligt den rangordning hvari han uppvuxit och lefvat
— glömt hvem hon var, men Gunborg kände sig skygg för
detta minne och för tanken på Frans. Helst af allt hade hon velat
tömma en glömskedryck, om någon kunnat gifva henne en sådan,
I Olof Dahls närvaro kände hon en underlig trygghet, det
var som om minnet af den hemska stunden på kyrkogården då
vek undan och blef otydlig som en bortrinnande dröm, och ho»
ångrade då bara, att hon föregifvit sig ej kunna trifvas i han»
hembygd. Det skulle ha känts lugDt och godt att komma s&
långt bort, att hon sluppe höra ringas Mariaklocka från dei>
gamla klockstapeln och slippa se sina syskons grafvar.
Detta allt har Gunborg själf sagt mig i en stund, då hon
var som ett svagt förgråtet barn efter ett af demonens svåraste
anfall. Det var med Gunborg sotn med Saul, musiken fördref
den onde anden. Visan om den syndfulh» jungfru Adelin hade
stor makt öfver henne.
Tiden gick. I kyrkbyn hörde Gunborg talas om de muntra
skrifvelser, som den gamle uttjänte serganten fick från sin son.
Det låt alltid som om Frans Ejlert där ute hade en flicka på
livar sitt fioger, och att både unga och gamla refvos om den
vackre svenske volontäreu. Gunborg teg nu och samtyckte till
de förberedelser, som då hastigt nog skedde för hennes bröllop.
Men hon stod vid brudpallen blek som en död, och då ho»
skulle svara sitt ja och eftersäga äktenskapslöftet, tyckte hon
att en annan än hon med en stygg, hånfull etämma talade i
hennes namn.
Men det tecknade sig till att Gunborg skulle bli en bra
o O
hustru åt Olof Dahl, och hon tog själf hand om hans barn,
som hon jämt ville ha omkring sig, helst när mannen måste gå.
till sina göromål; hon skötte själf hushållet med all flit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
