- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
445

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gamopAlt boekapsskjul inne i tjocka skogen; nu tog hämndlusten
nästan öfverhand i hans känslor. Olof Dahl skulle allt ep god
stund få söka efter sina barn, och ftldrig, aldrig skulle han
återfå Gunborg.

Frans ryckte till sig flickan och slängde kälken åt sidan
in mellan träden; flickan tog han nu på armen, gossen vid
handen och stannade för att invänta Gunborg. Barnen voro
nu så frusna och förskrämda, att de endast vågade gråta helt
tyst, och snyftande kallade de på mor.

Frans vände för att möta henne, hon var säkert helt nära,
fast träden skymde, och snön förtog ljudet af hennes steg. Men
hon hvarken hördes eller syntes till; däremot nådde klangen af
en slädbjällra fram till hans öra.

Förskräckt kastade han om kosan och ströfvade hit och
dit för att undgå människor. Hela skogen tycktes honom vara
uppfylld af människoröster och bjällerklang.

Vinterkvällen sänkte- sig mörk och kall. Frans visste ej
längre, hvar han befann sig, då han helt tillfälligtvis stötte på
boskapsskjulet, som stod halft begrafvet i snön. Han fick med
möda upp dörren eå pass mycket, att han kunde tränga sig in
med barnen; flickan hade somnat på hans arm, gossen föll, till
hälften domnad af trötthet och köld, ned på en hög torra löf
inne i skjulet.

Frans Ejlert greps nu af en förfärlig ångest, dock icke
för barnens skull, ty i sin okunnighet höll han dem för att
vara i godt förvar, 8å varmt klädda som de nu lägo i löf och
strå; hans ångest gälde Gunborg, som kaneke låg afdånad i
någon drifva; det sades ju, att hon stundom föll ned som en
död kropp, efter det hennes sinne hade varit starkt upprördt
Han störtade ut i mörkret för att söka upp henne, hon låg
troligen nedanför den brante backe, från hvars topp han med
en blick öfver sin skuldra sett henne springande följa
honom. Det kom aldrig i hans tanke, att Gunborg, hvars vilja
han alltid haft i sitt våld, icke skulle ha följt efter honom
nu, när han ändtligen träffat henne utom hus, där hon ej
be-höfde vara rädd att någon såg, hvad hon tog sig till. Dessutom
hade han ju liksom tagit styfbarnen i pant, och han trodde ju,
att hon blifvit svår till sinnes af olycklig kärlek till honom.

Redan när Frans trängde sig in med barnen i skjulet, hade
-böljat snöa; nu var hela luften full af yrande flingor, och det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free