Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blåsten for tjutande genom skogen; snart såg Ejlert hvarken
väg eller stig, visste ej heller åt hvilket väderstreck han gick.
Han vågade ej ropa’på Gunborg, ty han kunde antaga att folk
redan måste vara ute för att söka efter henne och barnen, men
han fortfor att irra omkring. Då hörde han med ens röster från
skilda håll och såg glimtar af eldsken emellan träden. Han
flydde som ett jagadt djur, utan att veta hvarthän det bar, förrän
han såg fladdrande fackelsken öfver blank, speglande is; då för*
stod han att han var nära insjön, på hvilken snön hvirflade för
den stigande vinden utan att finna hvila och fäste. Nu såg
Frans Ejlert sin väg och flydde, piskad af storm och sno, bort,
bort från platsen för hans onda gärning.
I byn trodde man honom vara på väg till staden, och dit
måste han se att komma innan natten var förliden för att kunna
skydda sig mot alla möjliga misstankar. Barnen kände
visserligen ej hans namn, men när de nu blefvo funna i skjulet, skulle
de kanske förtalja något, som kunde leda till spår, hvilka kanske
icke Gunborg förmådde igensopa.
Snön fortfor att torna upp drifvor, så att flyktingen måvte
hålla sig på landsvägen, tills» han kom till närmaste grannby.
Här stod en frysande häst förspänd en släde utanför dörren till
en smygkrog. Frans löste tömmen, satte sig upp i släden och
for i riktning mot staden det fortaste kreaturet kunde springa.
I daggryningen skymtade han stadens kyrktorn; då vände han
med åkdonet och lät hästen söka vägen tillbaka; själf gick Frans
till fots in i staden, där han efter en stund sökte upp gamla
bekanta.
Hans lätta, ostadiga tankar sökte nu försköna hans
ogärning. Det hela var blott ett välförtjänt puts, som han spelat
Olof Dahl. Barnen voro naturligtvis återfunna, och Gunborg
fann nog på någon förklaring; tattare hade kort förut gästat
byn, ingen skulle misstänka, att den stolta mor Marnas enda
dotter varit trolofvad med Frans Ejlert. Själf skulle han nu
slå allt detta i glömska och aldrig mera gitta tänka på- Olof
Dahls ondsinta hustru; han hade nu haft nog med omak.
Andra dagen hade ryktet om de försvunna barnen nått
staden, och tidningen förtäljde, att de ej blifvit återfunne. Där
stod att läsa att deras styfiiior blifvit funnen afdånad invid
vaken på insjön, och det troddes att barnen drunknat och kommit
under isen. Där stod vidare i tidningen, att styfmodern, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
