Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så slog gikten sig på hans ben; sedan stötte andra sjukdomar
till, så att han ej kunde lftmna stugan och till sist icke heller
sftngen. Och så låg han med alla sina tankar samlade kring
detta enda: hur han skulle få en ärlig och trofast budbärare
att sända till Olof Dahl och hans hustru.
Ser du, klok-Niklas, jag har under denna min vandring
grundat på, om ej mor Marna, som hade sin andel i Gunborgs
elände, har i andevärlden fått tillstånd att träffa mina föräldrar
och genom dem fått sända en maning till mig, den vandrande
spelmannen, som var god vän på Dalsnäs och som också kände
Frans Ejlert, att jag skulle rikta min kosa till mina föräldrars
grafställe. Och nu vet du, hurusom jag, villigt lydande den
osynliga makt som dref mig på ett skenbart naturligt sätt, fick
veta, att Frans fans i byn och så i lagom tid kom till hans
dödsbädd.»
»Och hvad budskap kunde du, Sone, väl bära till Gunborg
Svantesdotter, så att hennes själ vågade släppa taget i den arma
stofthyddan?«»
»Det var Ejlerts önskan, att Olof Dahl och hans hustru
skulle samtidigt höra hans bekännelse, och att han till kropp och
själ förtärts af ånger öfver det onda, han gjort. Sitt eget och
Gunborgs tillkommande lif kunde han ju ej råda öfver. Det får
den, som är mäktigare ån människans arffiende göra. Gunborg
Svantesdotter såg i dödsminuten sin mor och barnen, nämnde glad
barnens namn och gick bort med de tre, som kommit för att
hämta henne.»
»Ja, ja, Sone spelman, detta är allt godt och väl, men nog
får jag göra mitt till, så att hon blir kvar, där bon skall vara och
icke går igen på Dalsnäs. Jag tror ej, att Olof Dahl vill ha
bundit samman hennes tår med väfsölf, men en half kappe
linfrö och något annat, som hon kan syssla med emellan
midnattstimmen och hanegället, består mannen henne i likkistan. Man
kan aldrig vara för mycket försiktig med en så svår ande.»
»Om det kan tjäna till något, klok-Niklas, så bör det
göras, och i hvarje fall kan det väl ej skada henne?»
»Inte en smul — inte en smul, lita på det, Sone spelman.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
