Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig var så när, att jag henne en gång har kysst!’ Du har
ingen fläck fått för min skull.»
Hon vågade ännu ej se på honom. Hur ofta hade icke
hon och han under barndomen lekt Axel Torsson och skön
Valborg!
»Vi ftro ej af samma stånd,» började han åter med sitt
mjuka, vemodiga tonfall.
»Du vet, att far och mor endast ha mig, yngsta barnet,
kvar af alla mina syskon; vår gård har gått i arf inom vår
släkt i öfver hundra år,» tog hon ordet i vädjande ton. »Du
ville väl ej, att jag skulle tvinga mina föräldrar att sälja
egendomen och göra dem en sorg, som skulle lägga dem i gr af ven?»
Gunnar sänkte hufvudet; det blef honom nu först riktigt
klart, att en oöfverstiglig klyfta skilde snickarelärlingen från
odalbondens dotter, men ändå behärskades han af en vild
längtan att få höra ett kärleksord från henne, innan hon försvann
från hans lefnadsstig. »Ar du glad öfver — att vi två nu måste
glömma hvarandra, Ingri?» halfhviskade han.
»Vi ha ju ingenting att glömma,» vidhöll hon hårdnackadt,
och då hon nu såg sölfknyterskan, Berta Könn, stå och speja
öfver halfdörren till sin koja, frågade hon honom högt, når hon
kunde få sina beställda väftrampor och sölfskaften. Gunnar var
likblek, men han kände, hur den gamla soldatenkans nyfikna
ögon borrade sig i hans ansikte, och han visste, att hela byn
hviskade om hans förmätna kärlek till Ingri Akesdotter.
De stannade båda framför gummans dörr. »Jo, tramporna
skickar far upp till ert på fredag, men, som jag sagt nyss, du
får vänta tills nästa vecka med väftrissorna, och förr behöfver
du väl inte skaften? Jag har haft värk i hela kroppen några
dagar och får visst gå hem och ta in för frossan. Ajöes Ingri,
ajöes Berta Rönn!»
Han lyfte på mössan och fortsatte sin väg genom byn. Ingri
såg icke ens efter honom, hon hade ärende till Berta, som knöt
sölf åt hennes moi.
»Kom in och sitt en smula, det är väl inte så brådtom,
fast det nu visst på allvar gäller hemgiften, som jag i går —
nej jag pratar! — det var i förgår, då jag skulle ha
potatisgröt till middag och inte haft någon mjölktår på tre dar, se’n
kattstyggen lapade upp det sista. Ja, fattigman skulle inte hålla
katt, förstås, som just mor Nils Bengts sa’, när jag i går —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
