Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska, mer ån prästen framför brudpallen, hade sport hcnné, om
hon ville ha Åke Nilsson; föräldrarne hade gift bort henne, och
hon hade ej ’hfcft någon tanke på att göra uppror, förr ftn hon
hörde talmannen försiktigtvis taga nyckeln ur kammardörren.
Då höll brudgummen handen prässad mot bennes mun för att
kvfifva hennes ångestskri, och då hon fått sans nog att höra på
honom, talade han som en bror till henne och satte sig vid den
bädd, till hvilken de båda nyss hade med pomp och ståt blifvit
ledsagade af brudföljet. Hou gråt sig till Bömns, och när hon sof
trötthetens djupa sömn, tog han varsamt plats ytterst vid sängkanten’, och då
talmannen på morgonen kom med kaffet, steg brudgummen upp
och bad, att ingen måtte väcka bruden. Icke ens talmannen
kunde mfirka, att hon låg och hälsade sin första morgon som
hustru med tysta tårar. Åke hade sedan vunnit henne genom
sin godhet och sitt manliga väsen, men hon hade ju icke heller
hyst tycke för någon annan!
Gumman satt orörlig och stirrade på den kring bruden
hvirflande ringen. Bland flickorna hade plötsligt insmugit sigen
ung hustru, som hela aftonen fört ett öfverdådigt vildt lefverne^
flängt i dansen med hvem hon fick tag uti, med snickaren
Gunnar, med den till rothållet hörande unge soldaten och andra af
de lägre bröllopsgästerna, lika så fritt som med de ansedde
bönderna och köpmannen från staden. Nu hade hon gått så långt
i opassande yrhet, att hon slängt af sig den gifta kvinnans hvita
liufvudbonad och rent gudlöst falkade efter att få brudens krona.
Mor Åke Nilsson satt som förlamad utan förmåga att iiiskrida*
och ingen annan tycktes märka Margretas tilltag, förrän bruden
fattade hennes långt framsträckta hufvud och satte kronan
därpå. Då uppstod ett sorl af ovilja mot den fräcka hustrun, som
trotsade alla goda seder och bruk.
Brudens mor ryste till. Skulle hennes dotter kanske bli
lik denna Margrcta, som ej brydde sig om att dölja sin
vedervilja för sin man? — Och hvilket sinnelag bär egentligen Sven
Haraldsson under sitt stillsamma sått att vara? Kanske var han
sådan som Margretas man, så att Ingris bröllop skulle blifva
till en visa, liksom Margretas. Skulle kanske också Ingri
brottas med brudgummen och ropa folk till hjälp? Efter sitt
beryktade bröllop hade den unga hustrun blifvit liksom galen af
ung-domsyrhet, och mannen drack ...
Mor Åke Nilsson slet sig lös ur den domning, som fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
