Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallades af dessa minnen och tankar. Hon måste tala ett par
ord med sin dotter just nu. Hon reste sig tungt upp ur
länstolen och följde efter bruden, som gick in i li 11 stugan för att
fästa upp sitt hår. Modern drog igen dörren efter dem båda*
Ett par minuter stod den gamla tyst och kämpade med
gråten, som steg benne i halsen; så sade hon ett par afbrutna
meningar, under det hon med nedslagna ögon lekte med
silfver-löfven på sina stora bröstsmycken. Det blef endast några
varningar — en erinran om, att huset under natten skulle hysa ett
helt tjog bröllopsgäster.
Ingri blef så hvit som silkesburret kring den svarta
brud-kJfidningens halsringning, men hon reste sig stolt och såg sin
förlfigna mor rakt i ansiktet. »Jag är nu vigd vid Sven
Har-aldsson,» sade hon långsamt och eftertryckligt, »och allt, hvad
som rör min man och mig, kommer ej den tredje vid. I detta
fall tänker Sven lika med mig, och här blir icke nu, mer än i
fars tid, fler än en husbonde i gården, när far nu har afträdt egendo
men till honom.» Så böjde bruden sig ner och kysste sin
mor-på handen, gick hastigt förbi henne ut ur lillstugan till de
glammande bröllopsgästerna.
Modern log ett stolt leende genom de frambrytande
tå-rarne. Ingri skulle häfda ättens gamla anseende. Hon hade
tagit sitt unga förnuft till fånga och kände sina plikter som
arf-vinge till sina förfäders jord. Egendomen skulle fortfara att
blomstra och förkofras under svärsonens vård; gamle Åke och
hon kunde i lugn förnöta sina dagar i undantagshuset. Hur
hade det kunnat ett enda ögonblick falla henne, gamla, kloka
infinniskan, i sinnet att söka få tala med Ingri — med sin egen
dotter — om kärlek och sådant där! Till all lycka hade ju den
förståndiga flickan vändt talet på mera passande ting. Mor
Ake Nilsson torkade sitt ansikte framför spegeln, satte sin hvite
»klut» fastare på hufvudet, bredde ut hufvudbonadens stärkta
vingar öfver skuldrorna och gick att med värdighet och vfinligt
småleende taga god natt af bröllopsgästerna, som skämtade öfver
den nya seden, att brudparet helt enkelt smugit sig undan och
brutit laget.
Fyra år hade förflutit Ingri satt och lindade sitt första
burn, en tre veckor gammal gosse. Det var söndag, och Margreta
hade nu på morgonen kommit på besök. Hon for oroligt fram
och åter i storstugan, fin fingrande på garnhärfvorna, som hfingde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
