Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är så, mor Ingri, det är så. Se, Gunnar tröttnade
på snickeriet och på hembygden med för den skull och gaf sig
ut och lärde till mjölnare, så att han kan förestå en holländska
med fyra par stenar och finsikt. Men nu är han för tillfället
utan plats, för se han–»
»Ja, Ek, det är regälast, att I, eller Gnnnar själf, ifall
han är hemma, talar med min man om den saken; jag städjar
endast våra pigor,» afbröt Ingri gubbens ordflöde.
»Det förstås, det begrips, mor Ingri. Men se, husbonden
är inte så lätt att komma till tals med eller att få höra hans
tänkesätt, och så kalkylerade jag så här för mig själf, ser mor
Ingri, såhärnia: Gamle Åke Nilsson och hans kvinna känna
väl till Gunnar och likaså gör mor Ingri, ifall hon inte rent
glömt barn- och ungdomstiden, och lägger hon själf ett godt
ord för min son, så blir han ipte tillbakavisad af Sven Haraldsson.»
En vredesflamma hade stigit upp på den unga kvinnans
kinder, men hon behärskade sig. »Gunnar har ju icke varit så
länge från hembygden, att han kunnat falla i glömska,» sade
hon kyligt,» men jag kan ju ej bedöma, om han passar till den
plats, han söker. Låt honom själf tala med husbonden, och
frågar Sven mig sä, om jag känner Gunnar Ek, kan jag med
rättvisa sa ga, att han i sin uppväxt var en välartad pojke.»
»Ja, då blir det väl här ingen annan lag än att gratis tala
med husbonden?» Ek var synbarligen flat.
»Raka vägen är den bästa, mäster Ek. Stanna en momang
och ta en kopp kaffe innau vi fara till kyrkan!»
Mormor hade tagit plats vid vaggan. Smägnolande för
barnet följde hon, skenbart likgiltigt, samtalet, men i samma
mån, som Ingri fick öfvertaget, och den listige handtverkaren
tvangs att retirera, höjdes gummans nedböjda hufvud, och hennes
sammansjunkna gestalt rätade sig i hela dess stolta förnämhet.
Det var henne nu fullkomligt likgiltigt, om hennes dotter —
genom sin man — stadde Gunnar Ek; Ingri skulla ej tåla någon
närgångenhet af en tjänare. —
»Tror du, att din man tar Gunnar till möllesven?» sporde
dock gumman försiktigt, sedan Ek gått.
»Vi få ju höra, hvad han säger. Jag får väl lägga ett
godt ord för honom, eljes går väl far hans och beryktar mig
för högfärd.» Ingri satte på sig högtidskluten framför epegeln.
»Det menar jag ockeå,» påstod gumman, men hennes tan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
