Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag lat öfvertala mig att fara dit af gamle riksdagsmannen,
din morbror, vet jag. Gästgifvaren räknas ja bland
röstrflttB-egande jordbrukare. Margretaoch Mats voro där, liksom några
arren-datorsfamiljer, som du vet. Ja, här ha vi Margreta själf, hon har
kokat soppan, och nu blir hon troligen midt i sin färska
enke-sorg, innan Mats väl kommit i grafven, stämd till tings för sitt
sladder, och jag får vittna.»
Från köket hördes nu två ifrigt slamrande kvinnoröster.
Margreta, som för en vecka sedan begrafvit sin man, hade kommit
för att söka råd hos socknens mest ansedde man; Sven hade
träffat henne utanför porten, och då hon visste, att Berta Rönn
fans i huset, måste hon först lätta sitt bjärta för henne, aom
varit hjälpreda i gästgifvaregården vid det olycksaliga
bygillet.
»Det hela gäller väl att preja sig till pängar,» sade ingri.
»Forhör nu Margreta och Rönnskan, så att du får reda på
saken.»
y>Jag\ — Inte kan jag\ — Jag kan inte blanda mig i
kärringsladder.» Sven Haraldsson såg helt villrådig ut.
»Nej, du har rätt, du kunde bli häftig. Kanske du vill,
att jag skall se till, hvad jag kan göra?» Tonen i frågan borde
ha manat honom att afslå anbudet.
»Det passar bäst. Jag får ut ett tag till drängarne.»
»Kommer taktäckaren i morgon?»
»Jag skall på hemvägen gå och fråga honom.»
Sven Haraldsson lämnade skyndsamt storstugao och slog
hårdt i dörren, så att Rönnskan och Margreta, som just störtade
in från köket, hoppade till.
»Jess, så ond husbonden var, mor Ingri! Det var väl, att
han gick,» sade Berta.
Margreta var helt blek. Sven Haraldssons höga gestalt,
förnäma af visande sätt och ordknapphet imponerade på henne
liksom på alla, som icke närmare kände hans tröga,
obeslutsamma karakter.
»Ja, hvad är det nu för sladder, du rört dig in i, Margreta?»
frågade Ingri med rynkade ögonbryn. »En skulle knappt tro
att du hörde till folk, om en inte kände till din släkte»
»Välsignade mor Ingri, gör inte en sorgkl&dd enka olyckligare
än hon är!» medlade Berta. »Jag hörde hela ravaljan. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>