Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* »Om du själf vill, och morbror, har så förmånliga tankar
om dig, så har jag ju ingenting att s&ga.»
»Nej. det förstås,» l&t det en smula gäckande från Sones
tunna läppar.
»Annat, än att det blir svårt för mig att «köta gården.
När husbonden är så långt borta, kan jag ju ej få råd —»
fortfor hon utan att bry sig om morbroderns inkast.
»Sven Haraldsson blir ju icke bättre ställd han,» skämtade
Sone. »Ni få väl en tid försöka att råda h var med sitt, och jag
får väl hjälpa er begge två, i synnerhet dig, stackare, som är så
liten och hjälplös;» han klappade Ingri på skuldran. »Sven
reder sig nog där uppe bland pratinakarne, ty han förstår att hålla
mun, till han får något klokt att säga.»
»Ja, lycka till dA, Sven!» Ingri räckte sin man handen;
hennes vanliga, knappt märkbara beskyddarton hade vikit för
något blygt och varmt, och för första gången erfor hon glädjen
öfver att uppriktigt kunna se upp till sin make.
»Blir det roligt att heta riksdagsmans-mora, hva?» frågade
Sone.
»Ja, morbror, det är alltid roligt för en hustru att ha cn
berömlig man, vet jag.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
