- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
493

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Lars hade inte haft så litet måleri i början, och köpman
Boj hade 1 Ämnat honom färger på afbetalningsvilkor, men den
galopperande lungsoten gjorde honom civilt dolsk ett par tre
gånger i veckan, så han låg i dvalsömn och vann inte gå till
sitt arbete, och så stod färgaffären okvitterad, när han var lagd
i grafven. Kanske hade jag kunnat sy af den med på tid och
stunder, meu köpman Boj är ju ungkarl och därtill så
ogrunda-löst aktiv om sina kläder, så de inte ens se shäddeda ut, långt
mindre söndriga, om han så bär dem i femtio år. —»

Mor Kämpe snurrade hufvudet om, så hennes näsa pekade
rakt öfver hennes skuldra. »Men han tog fastelag i stället på
vårt husahål!» skrek hon till med gråt i den darrande stämman.
»Nu sitter jag här på Bojs nåd, han, som vållde Larsas lyte —
sitter här till hems, tills jag lägges på röggen i likkistan I Men
du, Tilla, som inte förstod att ta en så bra lott, som att bli gift
med Per Smed, så vi två nu kunde suttit som blomman i ett
ägg, jag undrar just, hvad det skall bli af dig, när du ej mer
får fritt husaly! Du bar ju icke ens under dina ungdomsdagar
kunnat göra så stort gagn, att du lagt upp så möcket pengar,
som jag kan lägga på min nagel. Hur skall det gå, när du blir
till åren?»

Det var kanske mera moderlig ångest än harm, eom dref
fram den gamlas forsande ordström; säkert hörde Tilla Kämpe
däri blott den förra, ty med en omedveten rörelse kröp hon samman
i stolen och böjde ned hufvudet, som om rasande vågor brutit
in öfver henne, och hon vore beredd att slappt låta sig bortföras
af dem. Men denna slapphet räckte knappt en minut; i den
nästa hade hon med högra handen gripit ett fast tag i
bordkanten, och med den andra slog hon ut i luften.

»Mor, snälla mor, mana ej fram de tankarnel» bad hon
häftigt flämtande efter andan. De komma som svarta, tunga
fåglar — korpar och kråkor — kraxa och klanka — slå hvassa
klor i mig — mörksens fåglar. — Herre, min himmelske fader,
fräls mig från ondo, från misströstan, förtviflan och andra svåra
synder! — Tag mina händer i dina, du starke, gode fader! —
Viken, svarta ångestfåglar! — Herren år mäktig att hjälpa!»

Det var knappt hörbara ord, som frambröto ur djupet af
en själ, hvars yta alltid var så lugn, och som för alla dolde
kampen med lifsångestens svarta stråkfåglar. Nu ekakadee hela
den bräckliga kvinnokroppen af deras angrepp, dubbelt häftigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free