- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
507

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-r Ja såi du tycker också, att det sämsta är godt nog åt
din for, dom varit dum nog att lemna gården frin sig till sin gifta
dotter och svärson! Olu, måtte du aldrig få lefva den dag, då du
sitter på undantag hos någon af dina barn.

Den gamles röst ak&lfde.

— Jag vill ej göra far ond p& min syster, svarade Olu
n Ast an gråtande.

— Nej, det vet jag nog, min tös, sade han vänligt, och
därför har du aldrig velat se, att stugan har ett dåligt tak och ett
gropigt lergolf; att ugnen &r sprucken; att mjölken, som jag får
år skummad; att smöret år härsket; och...

— Karin rådde säkert ej för, att for fick gammal möglig
halm till sin madrass, afbröt Olu ifrigt.

— Det kan vara. Men en svärson skulle inte ha bjudit mig
hvarken en sådan stuga eller en sådan usel nndantagsspanmål
och halm, om inte mitt eget barn bedragit mig på mjölken och
smöret, sade gubben med eftertryck. Skulle du låtit din man
göra så mot din far?

Det blida, ljuslett a ansigtet blef rosenfärgadt, och flickan
drog sig tillbaka i den skumma stugan.

— Där skall ju en stark rygg till att bära goda dågar.
Svåger Fajers är kanske för klen, svarade hon med någon förvirring.

— Det år Karin, som tagit ut gåsen.- Vänta bara, skall du se,
hur godt hon unnar sin far!

Den gamle ryckte upp dörren och gick med raska steg
tvärs öfver gården rakt mot en grå gås, hvilken ifrigt nappade* efter
den gröna råg« och kornbrodd, som stack upp emellan den
bristfälliga stenlflggningen framför ladan. Gubben grep gåsen tvärs
öfver ryggen och bar den ängsligt kacklande fågeln in i sin
stuga.

Hade han varit mindre upprörd till sinnes, skulle han ha
märkt sin gifta dotter, som med en tom matkorg på armen stod
i den så kallade smuttluckan, en smal dörr, som ledde till en
trång gäng längs ladans ena gafvel fram till en dörr, som frin
köket förde ut till trädgården. Hon såg gubben bära gåsen in i
sin stuga, och ett drag af nyfikenhet, blandadt med oro, afspeglades
på det friska, lätt solbrynta ansigtet och i de grå ögonen.

— Där är någon inne hos far, mumlade hon, i det hon, dold
bakom stammen på ett gammalt päronträd, som stod intill
boningshusets gafvel, sträckte fram hufvudet för att spana bort till undan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free