Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade tagit den unga hustrun vid handen och drog
henne med lindrigt våld öfver till sin torftiga och bristfälliga stuga.
Där fann Karins man henne, di han, sedan det var
ner-mörkt, återkom från en auktion i nästa by.
Är svärfar sjuk? sporde han med någon ängslan, då
han öppnade dörren.
— Nej, jag har min dotter på besök, svarade gubben glädtigt.
Svärsonen erfor en behaglig lättnad och ville gå in i
stugan, men blef i det samma hastigt knuffad åt sidan bort på
den gamle osande järnugnen.
— Karin! Slå mig igen, om du vill! utbröt en
ungdomlig stämma nästan med jubel. Jag har sagt Elias, hur illa
jag bar mig åt mot min äldre syster. Och han svarade, att
jag skulle gå hit och få mitt straff; då finge jag åter frid med
mig själf. Här är min kind, syster Karin.
Vid det klara månskenet, som byggde liksom en bred
silfverbrygga från fönstret tvärs öfver det gropiga lergolfvet,
såg Karin sin unga systers fina kind vänd emot sig. Ett
leende bröt fram på den gifta kvinnans läppar, under det tårar
Btego henne i ögonen. Hon böjde sig framåt, lyfte handen, och
ljudet af en örfil kom männen att fara upp. Men i samma
ögonblick hade Karin sin yngre syster i famnen.
— Men hvad är då allt detta? Hvem har ställt allt till
rätta? sporde svärsonen med något osäker stämma. Han
förstod att här hade varit någon uppgörelse.
— Åh, det har den grå gåsen, tror jag, svarade gubben
småskrattande.
— Nej, Gud har rört vid mitt hjärta, sade Karin sakta.
Jag har i en minut sett mig själf sittande i ett sådant här kyffe
ätande usel undantagskost hos — hos det barn, vår Herre
snart vill skänka oss. Hennes röst sjönk ned till en hviskning,
under det hon gled från systern i sin djupt gripne makes famn.
— Hur kom du att vända om hit, Olu? hviskade gubben.
—Elias — hans blickar, hans ögon. Ack, far, han är
liksom öfver allt omkring mig. Är det alltid så, när man håller
någon kär? hviskade hon oskyldigt.
— Ja, så var det äfven med din mor och mig. Och med
en fläkt af humör tilläde han: Men jag är rädd, att Karin hela
denna vecka får se vålnaden af den halshuggna gåsen.
$
Wigström, Frim fferruäien och Bondgårdar, 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
