Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en föreställning om, att han kunde ha uttryckt sig mera lftmpligt
i fråga om ftnglarne.
ȁh nej, gamle pojke, det var ej din beskrifning, utan hela
den hftr saken — tillställningen med jul och allt det där pjollret
som väcker mitt löje». Erik sjönk åter slappt ned i halmstolen,
men hufvudet, som ville falla baklänges och söka stöd mot stolens
karm, reste han trotsigt »Hvarför i allt sundt människoförnufts
namn skall här på en viss årtid, och därtill på den allra mest
olämpliga, bråkas med allting för att få det på en bestämd
afton? Då skall man lyckliggöra och lyckliggöras med
nyför-värfvade examensbetyg, med penntorkare, rökmössor, med alla
möjliga dumheter, blott för en gammal myts skull. Det är, så
man kan bli galen därvid !d
»Jag vet ej hvad myt är för lärdom, men jag förstår godt
herr Eriks mening och får påminna herrn om, att herr Eriks far,
min käre, fromme husbonde, var präst och en gudsman så —»
»Så vill du säga, att det är mäkta underligt, att sonen är
en smula frisinnad,» högg Erik in med flammande ansikte
»Min far var en hedersman, och han var uppfostrad i äldre tiders
trånga föreställningar. — Jag antager, att han verkligen trodde
den ifrågavarande legenden —»
»Legenden? Menar herr Erik därmed händelserna på den
heliga julnatten?»
»Ja, gamle gosse, just det menar jag, och du behöfver ej
skaka ditt visa hufvud öfver mig för detta. — Nej tack, gör
dig ej besvär med någon förmaning! Du vill naturligtvis, att
jag ännu, liksom då jag var en liten pys, skall tro, att jorden
stod stilla en viss julnatt, och att boskapen böjde knä.»
»Kreaturen ha stundom bättre vett än människan. Herr
Eriks far sade–»
»Min far, ja han var präst,» afbröt Erik och drog upp
öfverläppen.
»Han var en ärans man, men han var lik öfversteprästen
Eli i det fallet, att han ej i tid tuktat upp sina söner. Han
fick också själf den sorgen att se sin äldste son dö en tidig
död, fast döden kom för att rädda honom från det som värre
var, och jag tror ej, herr Eriks mor får stor julglädje i år.»
Lars var så upprörd, att han ej längre skonade sin gamle
gunstling, Erik.
»Jag kan vända om till universitetet och gör detta hellre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
