Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela djurflocken, ifall egaren icke hade rid att fodra djuren
ordentligt.
Gussar l&l stänga in hela fågelskaran, men några dagar
senare syntes i den tidiga morgonstunden en fågelskrämma,
för-nndrapsvärdt lik Bike-Nils i hvardagsskrud, ståndande på
Gossars trådgårdsstftngsel vid Trekanten.
Den fignren fick då lika många uttydnmgar, som ett nytt
stycke af Ibsen fått i våra dagar; rätta meningen med den visste
doek ingen, icke en gång Löfgren, som i pojkaktigt okynne i all
hemlighet styrt ut fogelskrämman och satt den på trädgårdsgärdet.
— Inte skrämmer Nils mig, om han också söker komma
mig än närmare in på lifvet, sade Gussar och planterade vid
högljus dag med egen hand åkerspöket i grannens ärtåker, där
det stod och vände ryggen mot byvägen, så förvillande likt Nils,
att dennes svärfar, som bodde i en af byns utkanter, stannade
på sin väg till svärsonen, ropade på honom och sporde, hvarför i
heklefjäll Nils stod i ärtåkem och fäktade som en stolle.
Där blef taladt mycket i Dymlinge om dessa upptåg. Man
delade sig i två partier, hvaraf det ena påstod, att den gamle
storbonden afbildat Nils som åkerspöke för att håna
hofveribon-dens ättling; det andra partiet höll däremot på den åsikten, att
Nils låtit sätta fågelskrämman i Gussars trädgårdsgärde »till
tröst för de instängda hönsen.»
Löfgren mådde godt och hade roligt hos Rike-Nils under
denna tid; där hviskades om att han friade till mor Bertas
yngre syster och det med förord af hennes svåger, men att
flickans föräldrar icke ville höra talas om saken.
En dag, då målaren varit och målat ett salsbord hos
kronofogden och återkom till vännen Nils, lät han denne förstå, att
Gassar för lång tid tillbaka utan vidare lagt sig till det stycke
jord, som nu utgjorde hans fruktträdgård, och om ordentlig
mätning nu företoges, komme rågången att dragas nästan ända fram
till den myndige storbondens port.
Nils var icke sen att själf tala med fogden om denna sak.
Den gamle tjänstemannen fann det ibland bekvämt att vara
något minnesslö, och i sådana stunder hänvisade han alla ärenden
till sin son, som han gifvit titeln notarie, men som af folkhumorn
kallades %illmarien» och ansågs båda ofärd åt det hus, där han
fick inträde, liksom korpen anses båda olycka, när han sitter och
klankar på takåsen.
WlfttrBm, Från Htrruåttn oeh Bondgårdar. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
