Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt för att låta den gamle, ansedde storbonden höra, hvad Nils
beskyllde honom för. Undersökningen efter branden bringade en
sammansmält kopparklump i dagen under resterna af de
uppbrända sängkläderna, och nu stårade Gossar sin granne, yrkande
ansvar mot honom för äreröriga beskyllningar.
Mången man i Dymlinge rådde då Nils att söka utjämna
saken medels afbön och ursäkt till Gussar, men nu stod
»illma-rien» bakom det hela, försträckte Nils penningar (ty gården jämte
Jöeöret hade varit lågt brandförsäkrade och grödan icke alls) och
rättegång ägde rum.
Utom sig af sorg och harm öfver att nödgas värna sitt
hederliga namn mot en så gemen beskyllning, fattade Gussar hat
till såväl grannens svärfar, som till alla de bönder, torpare och
handtverkare, om hvilka han hört, att de fjäsat för Rike-Nils.
Mången inteckning, som eljest skulle ha fått stått kvar, uppsade
nu den retade odalmannen, månget lån inkräfde han strängt och
handtverkare skaffade han sig från nästa by.
Lydig sin rådgifvare »notarien» förde Nils rättegången i
alla instanser och blef för hvarje gång dömd till allt högre och
högre böter och ersättningar. Då saken ändtligen var utagerad,
fanns ingenting kvar af hans ärfda förmögenhet. Han gjorde då
en konkurs, som drog svärfadern ned i obestånd, ty han hade
lånat Nils penningar till gårdens uppbyggande, och med kyrko*
värdens fall följde flere andre åbors i Dymlinge by.
En och annan, som icke närmare kände Gussars sinne,
menade atthan skulle köpa grannens egendom på konkursauktionen.
Han gjorde dock icke ens något anbud därpå, utan egendomen
blef inropad af en f. d. herrgårdsinspektor, men hvar man visste,
att »illmarien» var den som för ett ringa pris tillskansade «ig
äfven denna återstod af den unge bondens forna rikedom.
Rike-Nils själf antog plats som bränneriföreståndare på en
mindre herrgård och försjönk i både moraliskt och fysiskt elände.
Hustrun öfvergaf honom och öfvertog en krogrörelse, belägen
helt nära kronofogdebostället, hvarest »notarien», som var ogift,
fortfarande hade sitt hem och biträdde sin far på kontoret.
Tre eller fyra år framsläpade Nils lifvet, efter det hustrun
flyttat ifrån honom; en kall vinterdag var han på vandring för
att besöka henne och råkade då möta »notarien» på sin väg.
Nils hotade honom med sin käpp, men »notarien» skrattade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
