Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våg, fast han båttre än andra kftnde till den gångbanerätt, som
gengångare förbehålla sig på allfarsvägr Vårst var det alltid
emellan Knifva-Jösses hus och Hallbo, Anna-Cellas forna hem«
ty dftr fick han sig ibland en sittopp af en oformligt lång gestalt,
grå som en säck; stundom måste han taga till sina allra starkaste
besvärjelser för att komma förbi gastabloss invid vågen.
Af hänsyn till sin egen släktskap med den aflidna förteg
Anders sina lidanden till och med för Olaves. Men den kloke
beslöt efter lång tvekan att för ett par dagar slå sig ner i hans
gård, så Anna-Cella kunde träffa honom där och själf se, att han
gjorde allt, hvad hans vetenskap lärt honom, för att vända den unge
bondens sinne till Marja. Det var dock en vådlig sak att på
detta sätt stämma möte med den döda, ty endast i allra yttersta
nödfall ville Anders tillgripa det våldsamma medlet att kasta en
eldbrand efter Anna-Cella i hennes eget hus; men kunde intet
annat hjälpa, så fick det* i Guds namn ske.
I slutet af augusti utlystes skogsauktion af ägaren till den
skog, där Anna-Cella midsommarafton uppsökt den gamla ihåliga
eken. Detta träd var ett ,af dem, som blifvit fällda för att säljas.
En mängd folk hade samlat sig i skogen, ty en auktion på landet
är ofta ett välkommet folknöje. Skärgårdsbor hade infunnit sig
för att köpa ved, och bland dessa var Marja, som nu helt och
hållet styrde huset; hennes far hade aflidit under sommarens lopp,
Olaves hade varit med för att ro liket till fastlandet; sedan hade
han ej träffat någon af familjen.
Anders, själfskrifven vid alla auktioner, hade lofvat Marja
att göra anbuden lör henne, och han hade tillika beslutat att rita
kärleksrunor för Olaves och Marja, om det bara kunde lyckas
för honom att få dem till att vara med på dansen, som nu på
lördagskvällen skulle äga rum, sedan auktionen var slut.
Dans, ysterhet och pantlekar. Det kunde ej bli svårt att
döma Olaves till att med en hasselnöt i munnen kyssa Marja.
I den utgräfda nöten låg tungan af en orm. Det var ett
styggt medel; men värre var det för en död att gå igen och
för en lefvande att jämt bli vettskrämd. Hade bara inte det
skriftliga kontraktet varit!
Anders grubblade på detta, där han stod och trampade i
den mjuke, torre stenlafven, då det kraxade sakta; det lät som
en hemlighetsfull hviskning, tyckte han. En kvickögd ekorre
satt med svansen rakt i vädret uppe i en guldskiftande bok*
Anders beslöt att taga förvarsel af honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
