Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medan Anders plockade mynten och sorterade dem efter
storlek p& en flat stenhäll, sökte Olaves att begripa meningen i
skrifyelsen, som hade följande innehåll:
»Åmm jag er Lefvande filler Död, skal marzja ha de
be-spärrade styfverna — se ette i den gamla eken, om jag inte kan
sfij, hvar jag gömde asken midsomm — —.»
Papperet hade varit hårdt sammanviket och med en knif
inklämdt emellan asken och locket, sedan asken blifvit förseglad;
sp&nen hade böjts en smula, si d&r fanns en liten öppning dftr
locket ej slutit till.
»Mor miste ha ritat till detta h&r ute i skogen i yrsel och
sjukdom», sade Olaves betänksamt; »men i alla fall förstir jag
meniDgen. Underligt att Marja just skulle finna detta, och att
jag skulle ropa in eken!»
»Det var si utsett, Olaves lille! Stir dir ingen räkenskap
pi summan? o
»Nej».
»Här är fem hundrade trettionio kronor, sjuttiofem öre i
silfver t>ch guld. — Jo, jag tackar för Marja! Det vore ett
gifte, Olaves.»
Strilande af glädje lade den fattige korgmakaren
pännin-garne omsorgsfullt tillbaka i asken och tittade noga efter, om ej
flera mynt skulle finnas i någon remma i stenhällen.
Plötsligt reste han sig upp, sig pi Olaves med nästan
för-virradt uttryck, kämpade en strid med sig själf, sväljde si ett
par tag, som om han fått något i strupen, och si kommo orden
med en viss ansträngning:
»Det är ju ditt, Olaves — Anna-Cella har — hon har
olagligt dragit ur boet.»
»Mor gjorde ingenting orätt! Hit med asken, jag skall
själf ställa om detta!» Olaves nästan ryckte till sig asken.
»Kom, vi sti ju här och se ut som tvi tjufvar; jag vill till folk!»
Auktionen var slut, då de kommo tillbaka till platsen,
folket drog i grupper bort till girden, där efterspelet väntade.
»Kommer du med nu till dansen, Olaves?» Ella mötte
honom och Anders.
»Hyggligt folk håller ut sorgetiden», högg Anders in. »Har
du sett Marja?»
Ella svarade ej, bara såg på Olaves.
»Jag fir allt säga nej — det skulle bara bli elakt prat»
sade han betryckt. »När vi träffas härnäst —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
