Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*£got mera att göra här, så får hon väl bida och inte lita den
oskyldige lida.» (>
Med en nästan, stödande suck förde Anders hapden till sin
byxficka, dår han hade Anna-Cellas skuldsedel samt den mystiska
hasselnöten.
»Hvarför har ni inte frågat moster, hvad hon ville? Marja
kände en gruflig ångest vid tanken på, att hon på sätt och vis
var orsak till, att den arma kvinnan ej fick ro i grafven.
»Du tror visst, att det är så lätt som vända en hand;
Nej då, en blir så genomisader och styf i tungan som en
istapp. Men jag har inte velat undandraga mig min oförgätliga
pliktförsummelse!» tog han till i sin högtidliga talmanston, »utan
ville på ovederbörligt ställe, som så är utsett, stånda till ansvar
för vårt mellanhafvande aftal och pliktskyldighet ömsesidigt.»
Ingen af åhörarne förstod det dunkla talets mening, men
alla tre erforo ett behof att blifva tillsammans öfver
midnattstimmen. Anders hade satt båd^ sin egen och åhörarnes fantasi
i stark rörelse.
De sutto tysta och orörliga, endasten kväfd snyftning, som
«kakade Marjas kraftiga skuldror, eller ett tungt andetag borta
i vrån vid hörnskåpet, där Olaves satt, samt väggurets enformiga
knäppning hördes.
Plötsligt slog bandhunden till ett skall, Olaves flög upp
och bort till fönstret, ifrigt lutande sig fram öfver flickan för
att se ut. Spökrädslan hade vikit för husbondeinstinkten.
Men Anders grep tag i bordskifvan, sakta mumlande orden
baklänges ur kristenhetens heligaste bön. Hunden skällde högre
och skarpare.
Då gled en hvit — omänskligt lång figur in genom
grinden, rakt mot hunden, som fattades af en glädjeyrsel och
dansade vildt med hundkojan, som svängde rundt kring en påle,
utan att handen förmådde komma intill skepnaden, som gled
förbi och gick in i gafvelrummet.
De två unga vid fönstret hade slutit sig hårdt intill
hvarandra, deras tystnad och orörlighet sade Anders, hvad som
föregick där ute.
Läggande sin hand i ynglingens med ett kraftigt tag kring
hans fingrar steg Marja upp från stolen.
»Marja!» n&stan skrek Anders, »akta dig — du vet ju
inte — känner inte språket! Olaves håll henne!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
