Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Da har haft för godt, Olaves!» afbröt hon. »Du skalle
haft några små syskon eller en sjuk, fattig far att arbeta för, så
hade dn inte gått h&r och ältat och syltat i dig själf. Vore jag
nu som da, skulle jag ta de dfir pängarna och sfttta fart i
jordbraket på din gård; jorden lär vara illa skött, hörde jag i går
på auktionen.»
Han gick tyst en stand. »Blir du hos mig?»
»Hos dig?») Hon drog andan kort och häftigt. »Jag har
mor och tre syskon; din gård kan inte bära det, jag vågar inte
elftppa vårt fiske.»
»Vi kunna behålla det också! Du skall få se, här skall
bli annat lif, bara du vågar.»
»Vågar du, vågar jag.»
Det var nästan mörkt, när de kommo tillbaka in på gården.
I gafvelrummet brann ljus, och då Olaves öppnade dörren för
att gå in till Anders, slog ett par grofva benkläder honom midt
i ansiktet, så han förargad ryckte ned plagget från en spik öfver
dörren.
Anders kom ut med ett ljus i handen.
»De äro ju afvigvända; den gast från grafven, som skali
tala med mig, kommer ej fram, för än han vändt plagget rätt,
och eå få vi tid. Jag har nu begagnat mina vetenskaper till
värt högtidliga förfogande, och så får det gå som det vill, och
da får själf höra, hvad hon dig förkunna skall om sin sista
oför-etftndliga vilja om Jösses —>
Anders tog sina söndagsbenkläder för att åter hänga dem
upp på spiken midt i dörröppningen.
»Dumheter!» sade Olaves, tog det afvigvända plagget,
rullade det i hop och kastade det in i kammaren. »Anders, ni
skulle bara själf ha klämt Jösses dotter öfver armarne, då hon
nöp er begrainingsnatten, så — —»
Anders behöfde en minut för att fatta, hvad Olaves menade.
Gubbens ögon blefvo stora, och munnen öppnade sig, men slog»
åter hastigt till med beslutsam knäppning med tänderna.
»Nej, så meskäcken, hvarken du eller andra inbillar Ander»
Ek, att kart ej ¡känner en gengångare från en däka! Men med
oförblommerade fritänkare och otrogna vill jag inte ha att göra i
sfillskap med andevärlden, utan nu kan den ligga här, som vill
och kan. Jag tar mina pjaltar och säger god natt med erl»
Han satte ljuset i fönsterkarmen, rafsade till sig de kläder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
