Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Låt Sven skjutsa hem den lunsiga tösen!» — Det var
Robert, som föreslog sin mor detta inne i prostgårdens matsal,
hvars dörr stod på glänt. Samme Robert, som sedan stod
medellös, då den slösande fadern var död, och som knappast skulle
kunnat betala hyra för den lilla våning, de nu bebodde. —
Samme Robert, som ftndtligen tagit alla sina examina och nu
invigde sitt läkarekall med en liten ffist för ungdomsvänner,
herrar och damer. — Sftkert fann han henne lika lunsig som
förr. —
Karin steg upp, drog ut en liten låda i sin chiffonier och
tog fram en silkesduk med en vidffist pappersremsa.
»Till min guddotter Karna Olsdotter vid hennes
konfirmation,» låste Karin med ett bittert skratt.
Skön gåfva! Ett riktigt klassmflrke den hfir löse, tunne,
brandröde duken, med en svafvelgul och ärggrön bård! Min
förnäma gudmor ville därmed låta mig förstå, hur opassande
det var af min mor att hålla mig med särskild lärarinna och
att kläda mig som en dam — —. En dam? Om hon sett ut
som en sådan, då skulle ej Roberts kusiner, de unga baronerna,
kastat snöbollar på henne, när hon tvangs af modern att gå
till prostens för att tacka för den förhatliga gåfvan. — Hon
sig blott uppklädd ut, så fin hon ån gjort sig för att förarga
gudmodern. Det syntes nog på Roberts min. Han var ju
fårdig att kikna af skratt. —
Så roligt de jämnt ha där nere i rummen! Hvem månne
de nu göra narr af?–
»Karin, får jag komma in?» frågade en vacker flickröst
utanför dörren.
»Hvad vill du, Ina?»
Karin stod ännu med halsduken i handen, då den med henne
jämnåriga Ina, varm, glad och ifrig, for in i rummet.
»Du skulle väl inte vilja vara snäll och komma ned och
duka bordet; Stina är så–hvad i all världen är det för
en brandflagg, du har där? Tänker du klä’ ut dig?»
»Det år din mammas konfirmationpgåfva till sin guddotter,
Karna Olsdotter, ser du ju. — Befaller hon, att jag skall biträda
pigan?»
»Förlåt! Mamma befaller ingenting; jag trodde, du skulle
velat hjälpa mig en smula. — Ku skall jag skicka upp Stina
och säga till, när det år serveradt.® Dår låg harm och otålig*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
